Ett slags tack och hej

Hej där!

Det har blivit glesare och glesare med blogginlägg från mig.

Jag har inte medvetet slutat blogga, men jag har inte tagit mig tid och kommer inte att göra det närmsta framtiden heller.

Många har kontaktat mig och undrar hur jag mår, jag blir lite rörd av omtanken och att det finns människor som faktiskt undrar och bryr sig.

Jag mår som jag har gjort det senaste halvåret. Jag har mina krämpor. Jag kommer ingenvart just inom vården, jag har gett upp tanken på att tex operationer ska kunna göra mig bättre, för ingen läkare vill iallafall ta det på sitt ansvar.

Jag har haft möte med min läkare på Klinisk genetik, och hans råd till mig nu, är att försöka lyssna mer på kroppen, spara på kroppen, ta det lugnt och acceptera att jag kommer att få leva med detta.

Därför har jag bestämt att det här året ska jag försöka ha så lite vårdbesök som möjligt, för jag är så trött på att fara fram och tillbaka till sjukhus.

Därför har jag också tillåtit mig att låta mig uppslukas av sånt jag tycker är roligt. Mina hobbys. Mitt hantverk.

Det tar mycket av min tid, och även energi men på ett positivt sätt.

Jag väljer att lägga min energi på sådant, och den räcker inte till att skriva om mitt liv. 

Min blogg kommer att ligga kvar, kan hända att jag återupptar bloggandet i framtiden, man vet aldrig.

Sporadiska glimtar ur mitt liv delar jag med mig av på Instagram (mumari). 

Så tack trogna läsare som följt mig och engagerat sig <3

                                  

                    

En av mina nya kompisar på gården

En liten update?

Dåligt bloggande. Dagarna försvinner i ett nafs och jag som pendlar mellan ett spinnarrus och gå-in-i-väggen-värk.
Jag blir så glad av ull och alla moment, färga, karda, spinna. Jag kan inte få nog förrän kroppen säger tvärstopp och då är jag så slut så jag inte orkar formulera en mening åt bloggen.
Och man ska ju orka ta hand om vardagen också.
Att spinna och allt som hör där till ger mig mer värk tio gånger opp, men hjärnan och själen blir gladare och då tror jag att hela jag ändå mår bättre.

I måndags skulle jag egentligen ha varit på operation av ögonlocket. Så blev det inte. Jag vågade inte och operationen är uppskjuten på obestämd tid.
Jag är en fegis och avskyr att vara på sjukhus.

Här är lite random bilder från senaste tiden och ni ser ju vad som dominerar ;)

Vinter, vi fick en sjujäkla vinter igen, men nu är den borta. Jag har spunnit ett egenfärgat karamellgarn av gotland/finull.
Jag har spunnit ett annat garn tunt som attan, slutresultatet blev tretrådigt och färgades med lökskal.
Ett slags art yarn i lila toner med pärlor har jag också gjort, det blev jag mycket nöjd med!

Mera tunt tretrådigt, ytterligare ett experiment med art yarn, och jag har skaffat mig riktiga kardor!

Bob fick vara med här bara för att han är så fin (men nog har jag fällkammat hans päls också och sparat ullen för framtida bruk). Jag blev mer nyfiken på att växtfärga och här har jag skalat av bark från några fruktträdsgrenar vi hade liggandes. Osäker på om det var från äppelträdet eller plommonträdet, troligtvis från båda.
Jag betade gotlandslockarna med alun først och resultatet blev blond. Inte så färgstarkt.

Som kontrast till det växtfärgade har jag också provat riktiga ullfärger från Zenit.
Glömde såklart handskar!
Jag färgade en stor sudd ull från sveafår i olika grönblå nyanser och även en garnhärva av gotland/finull fick sig ett färgbad.

Det bästa med att spinna är att det finns så många olika moment, det blir inte enfaldigt!

Om Tandfén, plastikoperation och ull

Onsdag, efter några dagars farande kors och tvärs känner jag mig överkörd av tåget.

Som att jag borde plocka ihop alla rassliga leder från mig och lägga dom i blöt med lite värktabletter.

Appropå värktabletter..

Loke tappade en tand i förrgår, och lade den lilla tanden i ett glas med vatten på diskbänken.

Igår morse raglade Tandfén upp med en bultande huvudvärk, tog en Ipren och slet åt sig första bästa vattenglas, hällde i bästa fall ut slatten som var i, hon minns inte riktigt, fyllde nytt och drack för att skölja ner huvudvärkstabletten.

Tjugo minuter senare såg hon Lokes glugg i munnen och blev kall i hela kroppen.

Skyndade sig ut i köket för att skänka en slant men tanden var borta. Improviserade med ett nytt glas vatten.

När Loke hittade slantarna i glaset sa han; Mamma!? Så konstigt! När jag lade tanden i glaset igår, så var hela glaset fyllt med vatten, nu är det bara lite på botten kvar!

Tandfén kanske var törstig, sa jag. Lät rimligt tyckte Loke. 

Och Tandfén mådde lite illa.

Och så ska jag berätta vad jag ska göra i slutet på mars.

Härom dagen fick jag en kallelse till operation.

Jag ska få göra den där ögonlocksoperationen som jag blev beviljad i höstas! För mitt hängande ögonbryn/ögonlock.

Skitläskigt!

Jag ska få göra det på plastikavdelningen så det blir vad jag förstod ett lyft där de går in vid hårfästet.

Jag är riktigt nervös, hoppas de vet vad de gör, jag är glad att jag får göra det, men jag vill helst inte gå runt och se ständigt förvånad ut!

Idag ska jag och Telma bara vara hemma iallafall, skönt. Jag ska karda och spinna lite och tittar man ut så ser det ut som att det blir väder att sitta ute på verandan idag!

I söndags fick jag så fina ullkammar som min pappa har tillverkat åt mig.

Det var så mycket lättare och blev bättre resultat av att kamma ullen istället för att karda.

Men dessa kammar funkade bäst på grövre ull en den jag köpte i måndags, så min snälla pappa ska till erka ytterligare ett par nättare kammar!

Jag väntar med spänning på dem!

Tills dess så kardat jag!

Lokes besök

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Sjukhusbesök

Idag har jag en härlig dag med en väldigt avig treåring. 

Annars skiner solen. 

Igår var jag med Telma på röntgen och ultraljud av hennes ben och idag är det Loke som ska till sjukhuset för en slags eds-bedömning vad jag förstår. 

Jag sitter i skrivande stund i bilen och väntar på att han ska sluta skolan. 

Just idag har jag begåvats med extra supervärk från korsryggen och nedåt så det ska bli hemskt kul att köra in till stan och irra runt på sjukhuset. 

Igår kunde jag iallafall förena nytta med nöje eftersom jag stannade vid en gård i grannbyn och köpte ett par kilo av den vackraste ullen från finull/gotlandsfår. 

Dags att fortsätta färden till stan!

En ulv i fårakläder

Ett litet livstecken! 

Jodå.

Dagarna dom går, nu igen.

I helgen har vi firat min äldsta dotter. 14 år hujeda mig. Fattar inte ens hur det kan vara möjligt rent praktiskt eftersom jag aldrig fyller mer än 25.

Inget storkalas i Mumaribo. Det fanns ingen ork till det och jag har som portionerat ut firanden.

Det har varit så in-i-helvete mycket värk på sistone.

Igår fick jag hem en stor säck ull som jag beställt på nätet. Det skulle vara mestadels mjuk finull och den skulle enligt uppgift vara bra att spinna. Spännande!

Besvikelse när jag insåg att den inte var av så bra kvalitet, topparna på ullen var så spröda och nästan filtade så de bara gick av när jag kardade och blev till fula noppor i garnet.

Jag gav upp igår. Och kom igen idag. Kan inte ge mig. Jag tog fram Bobs furminatorkam och kammande bort de spröda topparna och kastade dom, och kammade resten av ullen.

Eller inte resten, jag har ungefär fortfarande en hel säck kvar för det var galet tungt och värkigt att kamma när topparna var så dåliga.

Jag gjorde ett avbrott på eftermiddagen för att hämta Telma på dagis och när jag kom hem igen körde jag ner hela armen i säcken før att fiska upp mer ull.

Längst ner i säcken låg något mjukt. Okej, ull är mjukt.

Det var varmt.... Borde inte vara varmt.

Det rörde sig... Jag hoppade tre meter upp i luften av förskräckelse och hann undra om jag fått med ett helt lamm av misstag!?

Njao, inte ett lamm:

Sen kammade jag och kammade, jag fick göra det ensam i köket för Telma sa bestämt att "mamma, jag älskar inte den där lukten".

Sen tog jag en till paus och klippte äldsta sonens hår och aktade mig noga før att inte blanda ihop det med ullen.

Annars hade jag lätt fått ihop en trehundrafyrtiofem meter garn från honom.

Lite fler fingarner har jag spunnit sen sist också, både entrådigt och tvåtrådigt, jag känner mig stolt.

Och ikväll har jag provspunnit min kammade ull.

Nu rår inte mina händer nå mer så jag har tvångsnattat mig med en värktablett!

Peppra

Lördag, Mars.

Gjort för mycket dumt på för kort tid.

Jag har stickat mig rakt in i fördärvet. Bland annat.

Men sjalen av mitt handspunna garn blev klar igår och den blev mjuk och skön.

Jag har galna smärtor i axlar, händer och armbågar.

Men det slutar inte där. Min äldsta dotter fyller 14 år på söndag och jag och mannen åkte till Valbo igår för att köpa presenter.

Jag har hamnat i en skämsperiod, vill inte veta av rullstolen, så jag tog kryckan.

Jag brukar ju alltid kunna bita ihop ändå. Ungefär tre affärer var vi in i. Det gjorde så ont att gå att det vände sig i magen och jag fick stanna hela tiden för jag fick inte benen till att vilja röra sig.

Folk stirrade och jag hade lust att ba' slita upp kryckan som en pangare och låtsaspeppra mot alla glo-apor. Då hade de blivit förvånade.

Men det gjorde jag såklart inte.

Men det gick inte att bita ihop, jag brukar ju alltid kunna det och ta surt efteråt istället.

Hem till soffan och värktabletter.

Idag känns händerna bättre men inte rygg och höfter. Förbannade helveteskropp.

Jag skulle ha städat idag. Om det kommer folk imorgon. 

Jag vet inte hur jag ska orka med kalasfirande och vara social nu och hoppas på att Ellens presenter kan kompensera.

Hata är ett starkt ord, men jag hatar min kropp. Jag tror jag ska gråta en stund. Eller be om att få bli utkörd långt ut i skogen så att jag kan få skrika ut all jävla frustration högt så in i helvete.

Om barn och eds

Idag hade min lilla Telma ingen bra dag.

När jag hämtade henne på dagis fick jag veta att hon varit jätteledsen när de var ute och lekte på förmiddagen för hon hade haft så ont i benen. Hon hade inte velat gå.

Efter de hade ätit lunch inne så kände hon sig bättre igen och hade inte ont när jag hämtade henne.

Det kommer och går det där med hennes ont i benen och fotleden.

Läkaren vi träffade ang det för ett par veckor sedan skickade remiss till röntgen och vi har fått kallelse för det nästa måndag. Hon ska få röntga höfterna och göra ultraljud på benen.

Det bekymrar mig när hon får så ont så hon inte ens vill vara med och leka.

Dagen efter röntgen har Loke en läkartid hos neurologen, skolläkaren har skickat remiss för utredning av eds på honom.

Jag tänker ta med Telma och hoppas på att den läkaren vill titta lite på henne också, för jag tror inte att röntgen visar något.

Nyss loggade jag in i barnens journaler och läste lite.

I Lokes journal stod en nyligen gjord anteckning av neurologen. Denne beskrev vägarna Lokes remiss gått.

Först till barnortopeden som avvisat remissen för att de inte utreder eller tar hand om eds. Sedan till barnspecialistmottagningen, aom avvisat remissen av samma anledning.

Neurologen skrev att eds inte heller var deras bord, men de skulle göra ett undantag för Loke, och också ta upp med berörda på sjukhus VAR BARN MED MISSTÄNKT EDS SKA TAS OM HAND.

För som det är nu är det INGEN som har ett ansvar tydligen.

Precis som det är med vuxna med eds.

Det är så sjukt.

Och i synnerhet när det gäller barn!

Nu har ju Loke ingen värk, men felställda fötter. Men om Telmas värk kan bero på eds, så vill jag att någon läkare ska ta ansvar!

Zombietorsdag

Sinnessjukt trött.

Jag mådde uselt hela kvällen igår, så mycket extra värk på både gamla och nya ställen. Armbågarna, jag har aldrig haft problem med dem förut.

Inte kunde jag sova inatt heller.

Det var så konstigt, jag hölls vaken av en konstig känsla från höfterna ner till fötterna.

Det liksom kittlade djupt inne i benen, som ända in i märgen, samtidigt som det värkte som en konstig växtvärk. Men mest irritterande var den där krypande kittlande känslan.

Så har jag aldrig haft förr.

Sedan, vi två tiden hörde jag att Loke gick ner.

Jag låg kvar och lyssnade, kanske han bara skulle gå på toaletten?

När han aldrig kom upp igen gick jag ner för att se efter.

Då satt han i mörkret i soffan och trodde att det vár morgon!

Jag fick honom att gå och lägga sig igen, men själv kunde jag inte somna helt, bara halvslumra för den där obehagliga känslan i benen.

När klockan sen ringde var jag mer död än levande, fick iväg de stora till skolan och lämnade Telma på dagis.

Jag känner mig fortfarande trött som en zombie så jag tillåter mig att ligga på soffan och sticka.

Jag kunde inte låta bli att börja sticka utav mitt fina guldgula garn.

Det är otroligt mjukt att sticka med!

Det ska bli en sjal med löv!

Och se så fint min lilla nystmaskin nystade upp garnet!

Förresten har jag fått veta att det kan ha varit svårt att lägga in kommentarer här i bloggen. Det är åtgärdat nu!

Monsteronsdag

Seg dag idag och ont i varenda kroppsdel.

Imorse lämnade jag ett monster på dagis. Ett självutnämnt monster.

Telma var så glad över att klä sig i nästan bara vossatassarkläder, så hon bestämde sig för att vara ett vossatassmonster själv! Svarade helt sonika inte om man ropade Telma, bara om man ropade Monster.

Tydligen så fortsatte hon att vara monster hela dagen på dagis också :)

                                  

Förresten, en smart liten detalj på munkjackan från Vossatassar; snörerna till luvan är fastsydda, de går alltså inte att dra åt luvan utan sitter bara där och ser snygga ut, utan att det är någon fara att de dras åt av misstag när barnet leker!

Jag har spunnit färdigt en härva av den guldgula ullen. Färgen är helt fantastisk och jag blev riktigt nöjd!

Eftersom jag har så ont i ryggen och svårt att orka sitta såg jag mig om efter något bekvämare att sitta på vid spinnrocken, och upptäckte att jag satt perfekt i ungarnas lilla minifåtölj!

Då kunde jag luta mig tillbaka och vila ryggen samtidigt.

På en vanlig stol är det inte en chans att jag når ner till golvet om jag lutar mig mot ryggstödet.

                                    

Jag blir så stolt över mina spunna härvor att jag inte vill nysta upp dem och använda dem, de ser så fina ut när de ligger härvade i en korg!

Spinningsvärk

Usch, idag har visst hevetet brakat lös i min kropp.

Det känns som ingen kroppsdel sitter där den borde, höfterna är extra glapa och klonkiga och ryggen är garanterat till salu.

Tråkigt nog börjar det kännas rejält i fingrarna också att jag har börjat spinna.

Men jag tänker inte låta kroppen vinna!

Sen sist så har jag spunnit ullen jag färgade med Kool Aid.

Först var den lite för rosa för min smak.

Så jag färgade den färdigspunna härvan igen med kool aid för att få en mer rostbrun färg, och då blev det såhär:

På spinnrocken nu sitter början till ett superhärligt gulflammigt garn. Typ senapsgult. Jag blev helt såld på färgen och jag köpte ullen färdigfärgad.

Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det känns lite tråkigare att spinna när det är mer "halvfabrikat" jag spinner.

Som om att jag egentligen inte gör så mycket själv.

Men jag tror det blir fint!

Fast jag måste lära mig att spinna ännu jämnare! Fortfarande så blir det vissa tjockare partier i tråden, men det går bättre och bättre!

Vossa-love!

Idag fick jag ett stort paket kört ända fram till dörren.
Från Norge kom paketet, och avsändaren var Telmas och Lokes favoritmonster; Vossatassar!

Så mycket fint i paketet! Härliga våriga färger.
Vossatassar har veRkligen lyckats, med att göra kläder som tilltalar barnen!
Mina barn tjuter bokstavligen av glädje när de får vossatassarkläder!

Och kvaliteten är den bästa!

Även jag fick en funktionströja av märket Kari Traa!

Såklart ville batnen prova allt på en gång och det var lättare sagt än gjort att hinna knäppa ett hyfsat skarpt kort på dem ;)