Om veckan och valar och soptunnor

Onsdag, är det det idag?
Jag har gått lite som i dvala denna vecka. Mannen har börjat jobba efter semestern igen och jag försöker hitta tillbaka till lite rutiner.
Det går sådär.
Magen har hållit sig från de värsta attackerna, men liksom på gränsen till och från sen i söndags. Och jag blir livrädd att det ska bli en sån där supersmärtattack som jag fick i söndags.
Ryggen och neråt på kroppen vill inte alls vara med, varenda led värker som satan och det strålar ischiasliknande i båda benen.
Men man som sänker kraven på livskvalitet, man tänker att man kan acceptera de värkande leder man redan har, bara det inte blir fler. Men än så länge så blir det bara fler och jag vet inte hur jag ska stoppa det.

Men jag har fått tagit det lugnt och struntat i många måsten så jag ska inte klaga.
Och det var otroligt upplyftande för humöret att sy kaninerna till Telma! Idag blev det en lillasyster Kanin också som ska få kläder.





Symaskinen är ju faktiskt riktigt bra när pysselhjärnan går på högvarv för den är inte så slitsam för fingrarna!

Förresten, från det ena till det andra så måste jag berätta en rolig sak som Telma sa när vi badade på Experium i Sälen.
Runt om i badhuset stod det plastsoptunnor som såg ut som delfiner. Eller valar, tyckte Telma. Hon såg inte att det var soptunnor och tjatade om att få åka på valen i vattnet.
Jag förklarade att det inte gick att åka på dem för det var soptunnor. Tillslut accepterade hon det och slutade att tjata.
När vi badat klart och bytt om och gick ut så såg hon målningar på väggarna av just delfiner. Upprymd ropade hon: Mamma! Mamma! Titta! Där simmar dom! Där simmar soptunnorna!!