Det har blivit glesare och glesare med blogginlägg från mig.
Jag har inte medvetet slutat blogga, men jag har inte tagit mig tid och kommer inte att göra det närmsta framtiden heller.
Många har kontaktat mig och undrar hur jag mår, jag blir lite rörd av omtanken och att det finns människor som faktiskt undrar och bryr sig.
Jag mår som jag har gjort det senaste halvåret. Jag har mina krämpor. Jag kommer ingenvart just inom vården, jag har gett upp tanken på att tex operationer ska kunna göra mig bättre, för ingen läkare vill iallafall ta det på sitt ansvar.
Jag har haft möte med min läkare på Klinisk genetik, och hans råd till mig nu, är att försöka lyssna mer på kroppen, spara på kroppen, ta det lugnt och acceptera att jag kommer att få leva med detta.
Därför har jag bestämt att det här året ska jag försöka ha så lite vårdbesök som möjligt, för jag är så trött på att fara fram och tillbaka till sjukhus.
Därför har jag också tillåtit mig att låta mig uppslukas av sånt jag tycker är roligt. Mina hobbys. Mitt hantverk.
Det tar mycket av min tid, och även energi men på ett positivt sätt.
Jag väljer att lägga min energi på sådant, och den räcker inte till att skriva om mitt liv.
Min blogg kommer att ligga kvar, kan hända att jag återupptar bloggandet i framtiden, man vet aldrig.
Sporadiska glimtar ur mitt liv delar jag med mig av på Instagram (mumari).
Så tack trogna läsare som följt mig och engagerat sig <3
En av mina nya kompisar på gården
