Jag-är-besviken.
Idag hade jag hembesök av en arbetsterapeut från kommunen. Meningen var att jag skulle få hjälp att lite se över hur man kan förenkla vardagen när man har en dålig kropp.
Jodå, man kan göra de enklare för sig. Istället för att ställa in alla promenader, utflykter som innebär att gå längre än 50-100 meter, turer till köpcentrum och djurparker och sånt som vi i vår familj brukade roa oss med innan min kropp blev kass, så kan man ha en rullstol för att ta sig fram.
När jag skriver ordet så suger det till i maggropen, en olustig kall känsla liksom sköljer över mig.
Rullstol har man när man är typ lam? Jag kan gå. Förvisso mycket haltande, far omkull då och då och bara korta bitar, men ändå. JAG KAN GÅ.
Arbetsterapeuten menade att man faktiskt kan må bättre både fysiskt och psykiskt genom att avlasta sig med en rullstol för längre sträckor. Att man kommer ut mer och mår bättre. Att jag kan spara på höfterna och bevara en kortare gångförmåga i fler år.
Jag började inse att det kunde ligga något i det.
Tills kallduschen kom.
Arbetsterapeuten vill sätta mig i en typ länsfåtölj på hjul som väger 20 kilo.
Jag frågade om man kunde rulla den själv? Jodå, det kunde man, väl... Några meter eller så om man har lite dåliga axlar och händer som jag har. Men jag ska ju ha någon som skjuter på! Är min man stark? Jaha så bra! För då kan ju han hjälpa till att lyfta in åbäket i bilen också för tjugo kilo är ganska mycket att bära för mig.
Och jag ba': jaha, okej, jaja, jättebra. och sådär.
Så visade hon en bild på nätet och var jag kunde läsa om den sär rullstolen som skulle beställas.
Jag har läst nu. Och känt efter. Hela mitt inre skriker "NEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!".
Om jag nu skulle kunna tänka mig att färdas i en rullstol, om jag nu skulle klarar av det mentalt, så måste jag kunna rulla den själv! Den måste vara så lätt att jag själv kan lyfta den i och ur bilen. Jag vägrar ha något som gör mig ännu mer beroende av andra.
Jag vägrar att sitta ner och bli skjutsad utan att ens få en ärlig chans att försöka själv.
Vägrar. VÄGRAR.
Jag ska berätta en sak för er som jag har hållit tyst om i flera veckor för det kändes så jobbigt.
När jag var på eds-träffen i stan sist, så provsatt jag ena tjejens rullstol efter lite övertalning.
Den rullade iväg bara jag petade på hjulen. Den var smidigare än mina egna ben och den var otroligt diskret.
Jag blev anfallen av känslor i samma stund som jag testrullade i den. Något inom mg sa att detta är ju en slags lösning för att slippa ställa in alla roliga aktiviteter. En slags frihet.
Så jobbigt det var när hjärnan tänkte så. Jag klev ur stolen och sköt alla såna tankar ifrån mig och sa inte till en endaste en i min närhet på väldigt länge att jag provsuttit rullstolen.
(Bilder från träffen)
Detta liknade inte ens lösningen som jag blev presenterad för idag. Inte alls.
När jag frågade om det inte fanns något lättare alternativ en en 20 kilo tung och klumpig rullstol, sa hon att det inte fanns något just som passade mig och mina behov. De lättare alternativen var mer för andra.
Imorgon bitti måste jag ringa till arbetsterapeuten och se till att den där tunga rullstolen inte beställs.
Sen skiter jag i vad allt som stavas hjälp heter. Vem fan behöver gå på djurparker och museum och köpcentrum och marknader? Inte särskilt nödvändigt.
Äta, sova och gå på toa, det däremot är väldigt nödvändigt och det funkar acceptabelt än så länge.
10 kommentarer:
Vilket stömmel! Du ska naturligtvis ha en rullstol som du kan köra själv - typ en http://www.panthera.se/panthera/products/S2_kort.htm du är inte så lång visst inte? Eller denna http://www.panthera.se/panthera/products/U2.htm Panthera är den stol som de flesta aktiva rullstoligar jag känner använder och ja, jag vet att man får tjata men som sagt - det är ju för att avlasta dina höfter och rulla själv måste man ju få göra.
Det är klart dy skall kunna ha en lättare rullstol! Ryt ifrån! Det är ju meningen att du skall kunna komma ut oftare. Inte blir runtskjutsad när det passar andra att hjälpa dig!
Säkert är "länsfotöljen" billigare än en lättaluminiumstol men kräv det ändå!
@Carola L, det var nog en panthera som jag provsatt på bilden. Jag väldigt kort och försökte till och med föreslå att jag kunde ha en barn/ungdomsstol om vikten blev lägre.
At:n menade också att såna lättare stolar endast var till för dem som satt i rullstol jämt, även i hemmet, och att de var så svåra att köra.
Tyvärr så är jag så trött på allt vad tjata och kämpa heter, det känns som meningen bara är att jag ska acceptera att det inte finns några bra värktabletter, det finns inga operationer som kan laga mina höfter och andra leder, det finns inget att göra åt att axlarna glider ur led i sömnen och tydligen ingen lämplig rullstol heller för alla som jobbar med sina små områden vet ju bäst.
Acceptera, acceptera, acceptera.
Jag ska prata med min sjukgymnast imorgon om detta, sen får jag se om jag orkar ta någon kamp för något jag helst vill klara mig utan.
Tack för kommentaren och ursäkta att jag låter bitter. Kram!
Jag vet att de är kinkiga - syrran skulle inte få en lättare stol för att de bara var för sådana som körde permobil - hennes AT på barnhabiliteringen beställde då en permobil och en Swede Elite som hade de bästa stolarna då - permon skickade hon tillbaka. Tyvärr är det nästan bara AT på barnhab som har någon som helst förståelse för saker och ting. När min dotter bröt lårbenshalsen tyckte AT:n att hon skulle åka barnvagn (6 år gammal), men eftersom jag faktiskt pluggat ovan nämnda utbildng och har levt i funkisvärlden så vet jag ju vad som finns. Jag kan bråka åt dig - men hör med SG om du har en bra en så kan hen nog hjälpa till! Lycka till och man BLIR bitter och det är SKIT att man måste bråka för att kunna få det man har behov av!
Håller med, acceptera inte det där åbäket! Du ska absolut inte ha någon jäkla atlantångare som du inte kan hantera själv. Ett viktigt argument är att du ska känna att du kan använda rullstolen även själv, annars använder du den ju inte och då blir det ingen avlastning. Åh, vad arg jag blir!
@Carola L, min sjukgymnast är jättebra, och hon har arbeteat med denne at tidigare så hon kanske kan hjälpa till, eller i alla fall vara ett stöd för mig för jag har så svårt att ställa krav och stå på mig när jag har sånt motstånd inom mig till allt vad rullstol heter.
@Martina, ja, precis så känner jag!
Jag fick lära mig på min utbildning att individen ska vara så självständig det bara går. Så tegelstensrullen kan de behålla själva tycker jag. Hur kunde de komma på att ge dig en som väger så mycket med tanke på dina stackars leder? Klantigt tycker jag. Kram!
Storkramen! <3
Förstår dig fullständigt! Klart du måste ha en lättare,, du är en självständig ung person med småbarn som vill göra saker själv!! Ge dig inte, är ej insatt i sortimentet men självklart lär det finnas lättare för dig!
Underbar bild på T när hon hoppar!!
Sköt om dig!
Skicka en kommentar