Jag är less. Jag ger upp.
Pratat med hon som är hjälpmedelsansvarig på kommunen och beslutar över arbetsterapeuten som var här.
Tydligen så måste alla omvägar som går att hitta tas.
Hon vill inte riktigt tro på att at:n som var här krånglar till det. Man måste visst först provsitta en tjugo kilos länsfåtölj på hjul först.
Ungefär lika logiskt som att jag var tvungen att spela blockflöjt ett år i grundskolan för att få börja ta pianolektioner.
Och då kommer det att dra ut på tiden.
Istället för att at:n lämnar in en ansökan om lättviktsrullstol nu och snabbare kan få en tid på hjälpmedelscentralen så måste det krånglas.
Och när jag bad dem prata med min sjukgymnast så blev svaret att "de på kommun nog visste bättre än en sjukgymnast".
Skiter i vilket nu. Orkar inte bråka om något jag allra helst vill slippa behöva.
Allt suger bara energi.
Jag tror jag ger mig ut på en långpromenad i skogen. Och går och går och går tills det rasar. Och då går jag ännu mer tills höfterna tar slut helt och hållet.
5 kommentarer:
Hej Marie!
Vill bara säga att jag lider med dig, och tycker att det du beskriver är bedrövligt....men det är väl iofs Heby Kommun i ett nötskal vad gäller det mesta, stelbenta och jävliga i det mesta. Hoppas att det löser sig till det bästa så småningom, och att du får de hjälpmedel du behöver för att göra det bästa av situationen.
Kramar från Bianca oxå, hon älskar fortfarande sin fina ugglemössa!
@Johan, hej och tack ^^
Ja visst är det bedrövligt och vår kommun i ett nötskal. Ibland är jag tacksam över min adhd som gör mig envis som synden i alle fall ;)
Det är bedrövligt!! Varma kramar!!
//Ulle
Ibland undrar jag om det inte finns människor som sätter i system och finner något slags skadeglädje i att lägga krokben för folk. Eller för vissa. Är du för besvärlig? Eller för ung och snygg? Har för många välartade barn? Det är kanske elakt, och de allra flesta är nog inte så. Men ibland undrar man.
Det kan också vara något slags osäkerhet hos personen i fråga som inte hanterat ett liknande ärende förut. Din eds-kompis, som hade en lättviktsstol, i vilken kommun bor hen? Vad fanns det för underlag för att bevilja en sådan stol där?
Jag förstår att det är jobbigt att tjata, men jag är rädd för att du måste vara besvärlig och kräva det du har rätt till. Kräv att de motiverar varför just du inte ska få en lätt stol. Vilka "andra" är de som har rätt till en sådan? Och exakt hur skulle den där tunga stolen vara till hjälp för dig hemma om du inte kan rulla den själv? Och anser de att en ung människa ska behöva vara fjättrad i sitt hem? Och vad tycker de om att även dina barn drabbas av detta?
Med vässade argument kan man komma långt. Du är duktig på att skriva, sätt ihop din argumentation och skicka ett mejl till samtliga berörda plus deras chefer med kopia till någon reporter på UNT. Om du vill kan jag gärna hjälpa dig att slipa på argumenten, förra året bidrog jag till att få Läkemedelsverket att vända på skutan i en fråga. Ge inte upp!
@Görel, ja, man undrar hur det tänker, det började som ett visst motstånd, men när jag protesterade övergick det till något som liknade något personligt och de vill inte svara på ens vilka som tar de slutgiltiga besluten.
Jag ger inte upp, jag är för envis. Igår talade jag bed hjälpmedelscentralen i uppsala dit heby skickar för utprovning. De tyckte att detta lät helt galet och utifrån min sjukdom var en lätt stol av pantheratyp det självklara förstahandsvalet. Hde jag bott i uppsala län så hade det skett på en gång. Hon som jag träffat och provat rullstol bor i uppsala län.
Min kommun kommer inte att neka mig en lättare stol i slutändan, men de måste gå långa och krångliga vägar så att det kommer att dröja till hösten enligt dem. Och jag kan inte begripa av vilken anledning.
1 de har träffat mig och bedömt att jag behöver rullstol
2 de har själva sagt att jag inte kommer att kunna använda den rullstolen de förskrivit själv.
3 de behöver alltså bara se till att få iväg en ansökan och få den godkänd.
Men de väljer att dra ut på det och vet att det medför att semestertider och allt möjligt hindrar att jag får hjälp i sommar.
Jag har mailat högre chefer med en sammanfattning av detta. De uppfattade mig som besvärlig och jobbig i första stund när jag ifrågasatte så då kan jag lika gärna bli rejält besvärlig. Alla andra runt omkring som kan behöva ha en del i utprovning av rullstol är hjälpsamma, allt faller på kommunens ovilja.
Jag kanske är korkad, men det kan inte behöva ta en hel sommar för att formulera ett underlag till ansökan?
Jag ska ha ditt erbjudande om hjälp i bakhuvudet!
Skicka en kommentar