Det gråa vädret fortsätter och ungefär lika grå känner jag mig.
Då och då funderar jag på om jag ska stänga bloggen, för att det är så grått.
Jag är överkänslig.
Förra veckan fick jag en kommentar på min facebooksida. En ärlig och rak kommentar från en fd läsare.
I sig inget elakt alls, men ändå så tog jag så illa vid mig att jag fortfarande inte har kunnat släppa den.
Jag börjar rannsaka mig själv och min blogg. Handlar den mest bara om min sjukdom? Så klart är det ju stundtals en hel del läkarbesök och sånt med barnen också, så då blir det ju ännu mer sjukdomskänsla..... Men så är det ju, ju fler barn... och jag har fyra...
Hon har nog rätt, även om jag försöker att inte skriva så mycket om min defekt. Men det är ju så, bloggar man flera gånger om dagen som jag gör och alltid har gjort, då får man även livets baksidor med.
Bloggar man ett par gånger i veckan så kan man plocka ut alla guldkorn.
För mig så finns min värk hela tiden, varje dag, dygnet runt.
Från att ha funnits hela tiden men hållet sig i bakgrunden till att ändra mitt liv, till att ta över och utesluta saker ur mitt liv.
Då är det svårt att ignorera allt det i en personlig blogg.
Det här är ju min vardag just nu, om än inte en vardag som jag har valt.
Och jag förstår om man inte tycker att det är roligt att läsa om såna tråkigheter. Man måste inte. Det var inte det som sårade mig. Det var snarare det faktum att man kände sig tvungen att tala om att man faktiskt lämnar bloggen nu och påpekandet att man kanske kikar in om några månader för att se om underhållningsvärdet har förbättrats.
Varje dag går jag runt med en ångest, jag måste bli bättre. Helst bra. Jag har ständig ångest för att jag är en trött mamma, fru, vän och bloggare med värk. Känslan av att helt plötsligt inte räcka till. Att inte vara som förr, är kanske jobbigare än all värk.
Skyldigheten att gå och hoppas att i morgon är det bättre, nästa vecka kanske jag äntligen är helt bra.
Det kanske måste få ta ett tag också? Att lära sig att leva med detta?
Hur som så är det allt eller inget. Bloggar jag så bloggar jag inte bara om den perfekta delen av mitt liv, jag har bloggat i så många år, så det är svårt att ändra på hur och varför jag bloggar.
Jag började blogga innan jag kände till att man kunde hamna på topplistor och ragga besökare, jag bloggade för att jag ville skriva av mig.
Vart jag ville komma med detta inlägg har jag redan hunnit glömma. Jag behövde väl bara skriva av mig antar jag?
Och ta mig en rejäl funderare på varför jag bloggar och om jag ska blogga.
Kram på er!
23 kommentarer:
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaam!
Nej, sluta inte! Det kanske inte passar alla vad du skriver om, men det kan nog mycket väl vara så att andra tycker att det är en hjälp, att se hur du tar dig igenom trots alla motgångar. Det här är ju din verklighet (värklighet) som du självklart har rätt att skriva om. Du skriver ju om mycket positivt också, och med en härlig humor och självdistans.
Och det sista du behöver är att försöka vara någon "bra" bloggare -- du har inga som helst skyldigheter mot någon i det avseendet. Tänk på hur många bloggare som skriver uselt, navelskådande, inskränkt, som utlämnar andra personer på ett hänsynslöst sätt och dessutom verkar ha missat alla svenskalektioner i skolan. Finns ju ingen anledning att reta upp sig på det, bara att låta bli att läsa!
Sluta inte! Kram!
Eftersom att det är DIN blogg och DITT liv du skriver om så tycker jag att du ska skriva om precis vad du vill. Har man dåliga dagar kan det ju vara skönt att få ut det på något sätt. Jag tycker att allt du skriver är intressant iaf :) Personerna som inte vill läsa om din sjukdom kan ju hoppa över just dom inläggen isåfall.
DU!! Jag har följt din blogg slaviskt sedan Telma och Liam va 8 månader i magen! Jag minns fortfarande inläggen från förlossningen, ugglemösserna, Dumper, diagnosen, krämporna, Lokes och Telmas bus, De små barnen som har blivit "stora". O alla de fina underbara korten!
Det är din blogg och du skriver de du vill skriva. Bloggen är en offentlig dagbok där man får skriva av sig om både bra och dåliga saker. Vill personen i fråga inte läsa dina inlägg. Men kolla en annan dag eller läs en annan blogg då! De går inte att tillfredsställa alla..
Detta är ditt val men ja önskar och håller alla tummar och tår att jag får fortsätta läsa din blogg :)
Kramar från Stina och Liam
Jag kan bara instämma med Görel här ovanför. Det är ditt liv, din vardag och din blogg. Och det är en underhållande blogg med känsla i både skrivandet och i designen. Den (DU) är äkta och ärlig, och är det någon som föredrar en mer ytlig blogg där allt är perfekt och inga fel och brister finns, så kan dom hålla sig där och fortsätta leva i sin bubbla och tro att inga sjukdomar och orättvisor finns. Som jag skrev på FB oxå så kan skrivandet hjälpa dig att ventilera och få dig att må lite bättre. Skrivandets och tankens kraft är stark! Och din blogg handlar inte bara om smärta och sjukdom, den handlar om ditt liv tillsammans med din familj och allt vad ni gör om dagarna, där smärta och sjukdom har blivit en del av ditt liv och du försöker hitta sätt att hantera den frustrationen på, utan att behöva ge upp allt du tycker om att göra, och som är du. Jag är säker på att din styrka och din drivkraft inspirerar många som kanske också har jobbigt. Jag förstår din känsla, jag har själv brottats med den, men sluta aldrig skriva pga att du tror att du inte ger andra nåt, bara om du själv känner att det inte ger DIG nåt.
// Lena
Jag förstår att du blev sårad av kommentaren! Som flera redan sagt så är det ju ditt liv du skriver om, du kan ju inte bara radera den delen ur livet det måste få plats och det kräver lite bearbetning för att komma vidare! Fortsätt du, jag tycker bättre om bloggar som visar livets alla sidor än de som bara visar det perfekta, stylade! Förresten underbara lådor du köpt o pysslat!
Kram
Och jag instämmer så klart med dom andra kommentarerna oxå som hann komma innan jag fick iväg min
EDs är ju en del av ditt liv! Jag tycker INTE alls att du är gnällig eller skriver om det för mkt! Tvärtom tycker jasg du är possitiv ven om du har det kämpigt iblnad:) Därför jag läser din blogg! För att du är en hemmafru med mkt energi och skaparglädje:)
ta inte åt dej av kommentaren (lättare sagt än gjort) Upplever inte din blogg som gnällig och massa sjukdomar mm.
tycker den är glad och positiv och rolig att läsa!
Kram
Du kanske blev sårad för att du känner så själv just nu. Att du skriver mycket om dina problem. Och att det inte alltid är lätt att leva med en sjukdom som orsakar smärta.
Jag gillar din blogg och läser den varje dag. När jag tänker på din blogg tänker jag att den handlar om pyssel, foton, Telma och Bob.
Kram
Sjudomen är ju en stor del av din vardag så det är inte så konstigt att du skriver om den. Gillar din blogg skarpt och blir djupt imponerad av att du orkar med allt. Hoppas att du orkar fortsätta. Kram
P.S En helt annan sak nu; bilderna vid kommentarerna lägger sig över textens så att man inte kan läsa allt :) D.S
Ja, så är det ju, jag känner mig ju liksom med rätta träffad om man säger så. Kram
Du ska inte välja att skriva det andra vill höra. Du skriver det du känner. Om andra inte vill läsa så går det på FB att göra inställningar så man slipper det eller så tar man bort vederbörande som vän. Kan man inte alls förstå detta så kanske det inte är en vän? Livet med kronisk värk brukar resultera i många hårda ord och sarkastiska och elaka kommentarer av människor som inte förstår vad detta liv innebär. Man kan inte bara rätta in sig i ledet och sluta gnälla. Man försöker som regel att ta sig igenom varje enskild dag. Så fortsätt som DU gör och med sådant som får DIG att må bra. Strunta i dem som inget begriper och som totalt saknar empati och medkänsla för sin omgivning. En vacker dag är det deras tur. Kram på dig och stå på dig!
<3
Ja, så har jag inte sett det! Att det kan vara till en hjälp för andra, tack för den vinkeln Görel!
Jag blir alldeles rörd Stina! Tack och kram!
Ja, det är sant. Occ vad kul att du gillade lådan, jag vet inte om jag skrev det men den ör gjord med servettdecoupage!
Tack :)
Nu har jag tagit bort bilderna vid kommentarerna, vad bra att du talade om det för det visste jag inte!
Kram
Men vännen - det finns så många bloggläsare där ute - en del läser och förfasar sig, en del vill bara bli förströdda en stund - och en stor del bryr sig om den som bloggar... på riktigt ;-)
Att ha ont ÄR inte kul - jag har haft ont i 9 år - alltså 6 år före jag började blogga - så jag har lärt mig leva med det - hoppas du får bra hjälp - och även om det är din "vardag" nu - så är den din - dina barn, din blogg, ditt mående.
Kramar om!
<3 <3
Sluta inte blogga! Det är din blogg och du skriver om vad du vill. Jag tycker du gör ett fantastiskt jobb med familjen trots dina krämpor. Du kämpar hela tiden. Bry dig inte om denna enda kommentaren. Förstår att du är extra känslig i en jobbig situation. Dessutom handlar det inte bara om sjukdomar. Vilka fina foton och dessutom mycket humor. Jag vill absolut fortsätta att läsa.
Jag följer din blogg men har aldrig skrivit något. Förstår inte hur man kan säga att du bara skriver om sjukdomar för det är inte sant. Det finns många fina inlägg och bilder på din familj och allt annat runtom. Sluta inte och blogga för bloggen betyder mycket för många andra.
En stor kram till dig!
Skicka en kommentar