torsdag 27 februari 2014

Om barn och eds

Idag hade min lilla Telma ingen bra dag.
När jag hämtade henne på dagis fick jag veta att hon varit jätteledsen när de var ute och lekte på förmiddagen för hon hade haft så ont i benen. Hon hade inte velat gå.
Efter de hade ätit lunch inne så kände hon sig bättre igen och hade inte ont när jag hämtade henne.
Det kommer och går det där med hennes ont i benen och fotleden.
Läkaren vi träffade ang det för ett par veckor sedan skickade remiss till röntgen och vi har fått kallelse för det nästa måndag. Hon ska få röntga höfterna och göra ultraljud på benen.
Det bekymrar mig när hon får så ont så hon inte ens vill vara med och leka.
Dagen efter röntgen har Loke en läkartid hos neurologen, skolläkaren har skickat remiss för utredning av eds på honom.
Jag tänker ta med Telma och hoppas på att den läkaren vill titta lite på henne också, för jag tror inte att röntgen visar något.

Nyss loggade jag in i barnens journaler och läste lite.
I Lokes journal stod en nyligen gjord anteckning av neurologen. Denne beskrev vägarna Lokes remiss gått.
Först till barnortopeden som avvisat remissen för att de inte utreder eller tar hand om eds. Sedan till barnspecialistmottagningen, aom avvisat remissen av samma anledning.
Neurologen skrev att eds inte heller var deras bord, men de skulle göra ett undantag för Loke, och också ta upp med berörda på sjukhus VAR BARN MED MISSTÄNKT EDS SKA TAS OM HAND.
För som det är nu är det INGEN som har ett ansvar tydligen.
Precis som det är med vuxna med eds.
Det är så sjukt.
Och i synnerhet när det gäller barn!

Nu har ju Loke ingen värk, men felställda fötter. Men om Telmas värk kan bero på eds, så vill jag att någon läkare ska ta ansvar!

Zombietorsdag

Sinnessjukt trött.
Jag mådde uselt hela kvällen igår, så mycket extra värk på både gamla och nya ställen. Armbågarna, jag har aldrig haft problem med dem förut.
Inte kunde jag sova inatt heller.
Det var så konstigt, jag hölls vaken av en konstig känsla från höfterna ner till fötterna.
Det liksom kittlade djupt inne i benen, som ända in i märgen, samtidigt som det värkte som en konstig växtvärk. Men mest irritterande var den där krypande kittlande känslan.
Så har jag aldrig haft förr.
Sedan, vi två tiden hörde jag att Loke gick ner.
Jag låg kvar och lyssnade, kanske han bara skulle gå på toaletten?
När han aldrig kom upp igen gick jag ner för att se efter.
Då satt han i mörkret i soffan och trodde att det vár morgon!
Jag fick honom att gå och lägga sig igen, men själv kunde jag inte somna helt, bara halvslumra för den där obehagliga känslan i benen.
När klockan sen ringde var jag mer död än levande, fick iväg de stora till skolan och lämnade Telma på dagis.
Jag känner mig fortfarande trött som en zombie så jag tillåter mig att ligga på soffan och sticka.

Jag kunde inte låta bli att börja sticka utav mitt fina guldgula garn.
Det är otroligt mjukt att sticka med!
Det ska bli en sjal med löv!

Och se så fint min lilla nystmaskin nystade upp garnet!

Förresten har jag fått veta att det kan ha varit svårt att lägga in kommentarer här i bloggen. Det är åtgärdat nu!

onsdag 26 februari 2014

Monsteronsdag

Seg dag idag och ont i varenda kroppsdel.

Imorse lämnade jag ett monster på dagis. Ett självutnämnt monster.
Telma var så glad över att klä sig i nästan bara vossatassarkläder, så hon bestämde sig för att vara ett vossatassmonster själv! Svarade helt sonika inte om man ropade Telma, bara om man ropade Monster.
Tydligen så fortsatte hon att vara monster hela dagen på dagis också :)
                                  
Förresten, en smart liten detalj på munkjackan från Vossatassar; snörerna till luvan är fastsydda, de går alltså inte att dra åt luvan utan sitter bara där och ser snygga ut, utan att det är någon fara att de dras åt av misstag när barnet leker!


Jag har spunnit färdigt en härva av den guldgula ullen. Färgen är helt fantastisk och jag blev riktigt nöjd!
Eftersom jag har så ont i ryggen och svårt att orka sitta såg jag mig om efter något bekvämare att sitta på vid spinnrocken, och upptäckte att jag satt perfekt i ungarnas lilla minifåtölj!
Då kunde jag luta mig tillbaka och vila ryggen samtidigt.
På en vanlig stol är det inte en chans att jag når ner till golvet om jag lutar mig mot ryggstödet.
                                    
Jag blir så stolt över mina spunna härvor att jag inte vill nysta upp dem och använda dem, de ser så fina ut när de ligger härvade i en korg!

måndag 24 februari 2014

Spinningsvärk

Usch, idag har visst hevetet brakat lös i min kropp.
Det känns som ingen kroppsdel sitter där den borde, höfterna är extra glapa och klonkiga och ryggen är garanterat till salu.
Tråkigt nog börjar det kännas rejält i fingrarna också att jag har börjat spinna.
Men jag tänker inte låta kroppen vinna!

Sen sist så har jag spunnit ullen jag färgade med Kool Aid.
Först var den lite för rosa för min smak.
Så jag färgade den färdigspunna härvan igen med kool aid för att få en mer rostbrun färg, och då blev det såhär:
På spinnrocken nu sitter början till ett superhärligt gulflammigt garn. Typ senapsgult. Jag blev helt såld på färgen och jag köpte ullen färdigfärgad.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det känns lite tråkigare att spinna när det är mer "halvfabrikat" jag spinner.
Som om att jag egentligen inte gör så mycket själv.
Men jag tror det blir fint!
Fast jag måste lära mig att spinna ännu jämnare! Fortfarande så blir det vissa tjockare partier i tråden, men det går bättre och bättre!

Vossa-love!

Idag fick jag ett stort paket kört ända fram till dörren.
Från Norge kom paketet, och avsändaren var Telmas och Lokes favoritmonster; Vossatassar!

Så mycket fint i paketet! Härliga våriga färger.
Vossatassar har veRkligen lyckats, med att göra kläder som tilltalar barnen!
Mina barn tjuter bokstavligen av glädje när de får vossatassarkläder!

Och kvaliteten är den bästa!


Även jag fick en funktionströja av märket Kari Traa!

Såklart ville batnen prova allt på en gång och det var lättare sagt än gjort att hinna knäppa ett hyfsat skarpt kort på dem ;)


fredag 21 februari 2014

Fredag

Fredag på spinneriet.
Igår färgade jag en bunt ull till med karamellfärg. Finullen som supermjuk.
Och jag hann spinna en härva av det också. Himmel så mjuk ull!
Grålila och dovturkosa toner blev det i garnet.
Jag måste skaffa mig en liten våg så jag vet hur stora härvorna är!

Igår fick jag också hem Kool Aid som jag beställt från USA och imorse färgade jag in lite mer finull.
Det luktade inte lika illa som att färga med vinäger som betning.

Jag lät först min lösa ull ligga i blöt ett tag. Under tiden blandade jag Kool Aid och vatten i några glas. Inget betmedel behövs.
Eftersom jag inte vet hur många gram ull jag skulle färga så kan jag inte ge någon hint om dosering, men jag skulle tro att det var runt 150 gram ull.
Och dessa fyra påsar använde jag. Innan jag ringlade över färgen hällde jag av en hel del av vattnet som ullen låg i blöt i i ugnsformarna, sen på med Kool Aid huller om buller.
In i ugnen på 275 grader ca 10-15 minuter. När kvarvarande vatten i formarna är klart är det färdigt.
När ullen svalnat tog jag ur den ur formarna och sköljde den och lät sedan vattnet rinna ur, man kan krama ur den försiktigt.
Eftersom jag har kort tålamod delade jag försiktigt upp ullen i tunna flor (min ull är köpt i en stor kardad rulle) och hängde upp den på mina vattenvärmda element för att torka. 

Egentligen hade jag tänkt mig en spinnfri dag idag. Jag har djävulskt ont i rygg, höft, fingrar och handleder, men inte kunde jag låta bli att provspinna det jag färgat!
Resultatet av färgningen blev nog lite för laxrosa, eller som någon sa; kardrullarna ser ut som fläskfilé!
Jag tror att jag kommer att färga det färdigspunna garnet en omgång till för att få en mer fylligare färg, kanske mer åt rosthållet!

Det ät väl inte svårt att förstå att det är omöjligt att låta bli att spinna med alla de här godsakerna i ullkorgen?

Men nu har jag en paus, jag nattar Telma. Nere är det high life, Loke har sin bästis här för att sova över!

onsdag 19 februari 2014

Onsdag

Mitt i veckan.
Förmiddagen bestod som vanligt av plock och fix och matlagning. Varvat med skjuts av barn. Varvat med ullfärgning.
På eftermiddagen blev jag som attackerad av supervärk i hela kroppen och magont från hell.
Men jag behövde ändå släpa mig ner till byn och hämta ett av barnen. Och jag gick in på loppisen i byn, jag visste vad jag letade efter och jag hade sett det där förut så det gick fort.
En nystvinda!
10:- kostade den, helt felfri och ganska välbehövlig.

I synnerhet som jag fick hem min garnnystarmaskin idag också! Jag hittade en billig sån på fyndiq.se!
När jag kom hem igen fick jag lov att ta värktabletter och lägga mig på soffan.
Men till sist kom den där rastlösheten, jag bara MÅSTE spinna klart mitt garn av handfärgad ull!
Och klart blev det:

Mäkta stolt är jag.


Och den turkosa färgen blev bra när det var spunnet!

Efter jag nattat ungarna smög jag ner igen till köket och färgade en omgång ull till. Finull denna gång.
Man ljuger om man säger att det luktar gott i köket nu.
Gratinerad kofta med vinäger ungefär.

Det ska bli spännande att se färgresultatet imorgon när ullen torkat!
Nu är det verkligen dags att sova.

tisdag 18 februari 2014

Provspinner det jag färgat

Jag nästan avskydde den starkt turkosa färgen på ullen jag färgat. Som ett neonfärgat sockervadd!

Men jag tänkte att det kan gå att färga om efter spinning eller nåt.
För att dova den lite blandade jag in partier av guldbrun ull, och det blev faktiskt mycket bättre än jag väntat mig!

Nu gör kamerans blixt inte alls garnet rättvisa.

På spolen jag spinner nu blandar jag istället in små vita partier av ull, och dessa två spolar ska jag sedan tvinna ihop.
Men jag måste färga in mer ull imorgon, för nu börjar den ta slut.
Spännande det här! Att färga själv!

Färgar ull med karamellfärg

Eftersom jag är jag och tålamod och väntan inte riktigt passar mig, så köpte jag några flaskor karamellfärg i väntan på paketet med Kool Aid.
Man ska kunna färga ull med karamellfärg också.
Så jag köpte gul, grön och blå färg. Och en flaska vinäger som man ska beta med.

Först lät jag ullen ligga och dra i vatten och en skvätt vinäger en stund.

Sedan blandade jag färg i tre glas med vatten och en skvätt vinäger i varje glas.

Jag hade dragit ut ullen i remsor inban jag blötlade den och lagt upp den i en spiral i ugnsfasta formar.

Sedan droppade jag ut de olika färgerna huller om buller över ullen. Jag chansade bara på andelar färg och vatten.


Sedan in i ugnen på 275 grader i ca en kvart. Därefter tog jag ut formarna på verandan för att de skulle svalna.
Jag såg på en gång att den gula färgen absorberats dåligt. Den gröna och blå tog bättre.
Så ena formen färgade jag in ytterligare en gång med mer gul färg och mer ättika.

När ullen var kall igen sköljde jag den och nu hänger den ute på tork.

Det blev mer turkost än vad jag tänkt mig, lite för lysande färg. Men jag ska prova att spinna det.
Kanske den färdiga härvan kan få bada i kaffe sen för att dova ner nyansen lite?

måndag 17 februari 2014

Vårlikt

Vilken fantastisk vårlik dag det har varit idag!
Solen har varit framme och värmt hela dagen.
Efter lunch körde jag ut ungarna som har sportlov att leka på tomten, och jag satte mig på verandan och höll ett öga på dem.
De ville inte gå in i första taget, så jag hämtade ut min lilla spinnrock och tvinnade färdigt ett garn.
Min femte härva. Klappar mig stolt på huvudet, för nu börjar det likna något!
Efter tvätt fick den hänga i solskenet på verandan och torka.

Åh vad jag längtar tills det blir vår på riktigt nu!

Helgen som har varit har vi haft främmande av Sandra och Ove och sedan igår av svärföräldrarna.
Mycket trevligt.

Och denna vecka går jag i vänans tider. Jag har beställt lite saker till min nyfunna hobby. Nödvändiga saker som en garnnystare (först försökte jag övertala maken att konstruera en hemmagjord, men när jag sa att de fanns att köpa för 199:- så ville han inte alls bygga en), och jag har beställt en stor rulle finull som inte ska kännas stickig, och två färgade intressanta mindre rullar med ull.
Hohoo så skojigt!

Hoppas min glädje över detta kan mota bort förkylningen som kryper sig på. Ont i halsen. Vill INTE bli mer förkyld!

lördag 15 februari 2014

Lördag

Lördag på spinneriet liksom!
Det går bättre och bättre att spinna garn, och det är så roligt!
Igår gjorde jag en stor härva av den vita ullen som jag blev riktigt nöjd med.

Och idag testade jag den färgade ullen jag köpt. Den var annorlunda, jag tror den innehöll alpacka. Den var silkeslen och redan kammad i ett smalt band, så man kunde bara dra isär det i lagom tjocka remsor att spinna.
Det var så enkelt att det nästan kändes fuskigt, nästan lite tråkigt. Den vita ullen fick jag jobba lite med.
Men den blev otroligt mjuk! Och fina färgskiftningar!

Jag hade bara 50 gram av denna så det blev en liten härva.

Jag har tänkt beställa en rulle med kardad finull. Den vita ullen jag har är lite stickig så jag vill ha en vit mjukare ull.
Som jag kan färga själv.
Jag har beställt Kool Aid från USA. Det är ett slags saftpulver som man blandar till en dricka, och man kan även färga garn med det!

Det ska bli riktigt spännande att testa!

Men nu har spinneriet stängt för kvällen, strax får vi besök av våra vänner Ove och Sandra ^^

torsdag 13 februari 2014

Uppgraderar spinnet

Det är galet roligt!
Att spinna!
I förrgår kväll låg jag och slösurfade på blocket, typ alla annonser, alla kategorier här i närheten. Jag letade inte efter något särskilt.
Så poff! Det dök upp en spinnrock! En modern spinnrock! En halvtimme från Mumaribo!
Eftersom jag är en adhd-mumari som lätt snöar in på saker och finkammar nätet på information om mina nya intressen, så visste jag på en gång att den där spinnrocken inte platsade i kategorin "heminredning".
Det var en Ashford, och det märket är världsledande på spinnrockar och populärt världen över.
400:- kostade den i annonsen. Mellan fyra och sextusen kostar de nya. Och jag har på känn att de inte dyker upp ofta på annons i Sverige.
Så jag ringde, och sa att jag skulle ha den, osedd. Bara jag fick den.
De som sålde den hade blivit totalt nedringda och var väldigt förvånade över intresset. Den kom från ett dödsbo.
Så igår kväll åkte vi och hämtade den.
Den är inte alls lika vacker som min gamla, men kanske lättare att lära sig på, tänkte jag.

Imorse fick jag fart på den efter lite smörjning.
Och vilken skillnad! Alla små finjusteringar som gick att göra!
Mycket lättare att spinna på!
En stor härva har jag spunnit idag. Fortfarande ojämnheter, jag behöver träna mer, bara för att det är en nyare spinnrock gör den ju inte arbetet automatiskt. Men det blev lättare med precisionen!
Den här lilla härvan var den andra jag gjorde igår, med gamla spinnrocken, den jag gjort idag har jag inte hunnit tvätta än.

Det här är starkt beroendeframkallande, men aj vad ont i ryggen och händerna jag får!
Men det är värt kicken! Kicken över att lära sig själv, att behärska nya saker!

tisdag 11 februari 2014

Lilla Härvan

Kors i taket liksom, ett till inlägg på samma dag!
Jag måste bara stoltsera lite.
Efter middagen satte jag mig vid spinnrocken igen för att tvinna ihop det lilla nystanet till ett garn. Jag vet inte riktigt var det heter på svenska eftersom det mesta som har med garn och stickning att göra läser jag på amerikanska sidor, men på engelska heter det ply.
Så, jag har alltså gjort en liten härva med ett 2-plied garn.
När man spinner garn spinner man motsols. När man spinner ihop det till två trådar gör man det motsols och då liksom gifter sig de båda spunna trådarna med varandra och slutar korva sig.

Mitt garn blev inte så jättemånga meter, men detta är ju fortfarande på övningsstadiet.
Och det är väldigt ojämt i tjockleken.
Men så här ser min lilla härva ut!

Nästa mål är att spinna tunnare och jämnare och framför allt mer lösspunnet garn.

När jag tittar på min lilla härva, som förövrigt ska få bada imorgon och hänga till sig, så känner jag mig både lite stolt, och lite förfärad. Klarar jag verkligen av att lära mig att spinna så fint som jag vill ha det?
Är det möjligt?

Övning ger färdighet!

Hohoo så skojigt!
Jag fick tag på en stor bunt kardad ull från en bekant och jag hämtade det i förmiddags.
Ivrig satte jag igång att försöka spinna.
Hujeda mig vad svårt det var!
Jag mixtra en hel del med att ställa in drivningen på spinnrocken. Sen blev jag gråhårig.
Sen fixade jag det!
Inte allt för jämt, men ändå! Jag var faktiskt på väg att ge upp, innan jag upptäckte av en slump att jag trott att drivsnörena funkade tvärt emot vad jag trodde. Det är någon slags dubbeldrivning och man justerar så ett snöre driver allt och ett annat bromsar spolen. Typ. Tror jag.
Det funkar iallafall.
Nu är nästa steg att tvinna ihop två spunna trådar till ett färdigt garn.




måndag 10 februari 2014

Ullbröllop

Ja, ull-bröllop har jag fått veta att jag och mannen firar idag.
Sju år har vi varit gifta och vi som är världsmästare på att fira under pompa och ståt överraskade varandra med rosor.
Och jag har fått världens finaste halsband.
Det kommer från Lilla Lisa Design/Gamla Sara.

Ända sen jag såg ett sånt här halsband för några år sedan på Zornmuseet så har jag varit kär i det och nu hänger det om min hals!

Annars har vi haft sjukstuga senaste dagarna. Loke och Telma har varit förkylda.

Och appropå ullbröllop, det var en vän som upplyste mig om det idag, och det blev ett roligt samanträffande, för igår köpte jag mig en gammal spinnrock!
Och inte till prydnad.
Jag har funderat över det där med att spinna garn ett tag, och när jag såg en spinnrock på loppisen i Gysinge igår så kunde jag inte låta bli att köpa den!
Den ser riktigt gammal ut och det står Hjulbäck på den.

När jag köpte den hade jag inte den blekaste om hur man använder den, men med hjälp av google och youtube har jag lyckats lista ut det och jag har provtvinnat ett redan färdigt restgarn.
Jag beställde ull igår och kan knappt bärga mig tills jag får hem det. Jag vill prova nu!
Jag är så ivrig så jag nästan skulle kunna gå ut och hämta lite rockwool att testa med, kunde ju bli garn till ett par varma sockor :D

onsdag 5 februari 2014

Hej Onsdag


Dagarna dom går. Jag känner mig inte vidar pigg. En period av mycket värk som liksom bara blir längre och längre så att det till slut inte verkar vara en period utan mer "normalläge".
Det gör mig lite nedstämd, jag får dagarna att gå, vill att de ska gå fort för jag väntar på... ...vad?
Det är då jag inser att det antagligen inte blir bättre än så här. Tänk om det inte blir det?
Och jag ska ha så här, minst, i resten av mitt liv. Min familj ska ha mig så här. I resten av mitt liv.
Man får inte tänka så, man kan bli knäpp då.

Tur att jag har mitt pyssel. Tröjan jag tänkt sticka blev det inget av, jag kände på en gång att jag inte gillade mönstret. Så jag repade upp och började med en till Bloomsbury-tröja istället.

Tidigare har jag gjort en svart sådan. Jag älskade mönstret för att det var så roligt att lära sig sticka spetsmönster.
Denna gång gick kroppen på tröjan vansinnigt fort att sticka. Nu har jag kommit nästan halvvägs på första ärmen, men plötsligt så blev det så tråkigt! Det går för enkelt! Och så måste jag göra två likadana ärmar. Motigt. Tänk om man kunde sticka båda ärmarna samtidigt med magic loop?

Annars så har Ellen och Telma varit hemma från skola och dagis denna vecka för de är förkylda.
Telma hade läkartid imorse också. Tur att min lilla Rapunzel tycker att det är roligt att åka till doktorn.

Anledningen till läkarbesöket var att jag rådfrågade min läkare i vintras om hur jag skulle göra, Telma har under flera månader gnällt att hon har ont i ena benet. Men inte superont, och inget haltandes. Hon har som bara småklagat då och då.
Läkaren tyckte det var bra med en kontroll då.
Vad det gav idag vet jag inte riktigt.
Jag såg att läkaren försökte något halvdant test med Beightonskalan som man använder för att kolla överrörligheten med. Men eftersom jag själv fått testas med skalan många gånger så såg jag också att det var fel sätt hon kollade på.
Hon konstaterade istället att det är svårt att känna på så små barn som är så mjuka i lederna, och det kan jag hålla med om.
Det blev inget mer sagt om Telmas ben och istället ordinerade läkaren blodstatus och urinprov som vi ska lämna imorgon. Varför fick jag ingen klarhet i och jag orkade inte ifrågasätta. Det är ju inget akut med Telmas ben.
Men jag har själv sett att hon blivit mer kobent, och hon är fruktansvärt knakig när man lyfter henne och både hand och fotleder glappar så det sprakar.

Efter läkarbesöket hade jag hjälp av Telma på affären.

Nu är det snart nattning av småbarn, och jag tänker sätta mig i sängen och försöka bli klar med tröjärmarna samtidigt som jag tittar på House.