Hej Onsdag

Dagarna dom går. Jag känner mig inte vidar pigg. En period av mycket värk som liksom bara blir längre och längre så att det till slut inte verkar vara en period utan mer "normalläge".
Det gör mig lite nedstämd, jag får dagarna att gå, vill att de ska gå fort för jag väntar på... ...vad?
Det är då jag inser att det antagligen inte blir bättre än så här. Tänk om det inte blir det?
Och jag ska ha så här, minst, i resten av mitt liv. Min familj ska ha mig så här. I resten av mitt liv.
Man får inte tänka så, man kan bli knäpp då.

Tur att jag har mitt pyssel. Tröjan jag tänkt sticka blev det inget av, jag kände på en gång att jag inte gillade mönstret. Så jag repade upp och började med en till Bloomsbury-tröja istället.

Tidigare har jag gjort en svart sådan. Jag älskade mönstret för att det var så roligt att lära sig sticka spetsmönster.
Denna gång gick kroppen på tröjan vansinnigt fort att sticka. Nu har jag kommit nästan halvvägs på första ärmen, men plötsligt så blev det så tråkigt! Det går för enkelt! Och så måste jag göra två likadana ärmar. Motigt. Tänk om man kunde sticka båda ärmarna samtidigt med magic loop?

Annars så har Ellen och Telma varit hemma från skola och dagis denna vecka för de är förkylda.
Telma hade läkartid imorse också. Tur att min lilla Rapunzel tycker att det är roligt att åka till doktorn.

Anledningen till läkarbesöket var att jag rådfrågade min läkare i vintras om hur jag skulle göra, Telma har under flera månader gnällt att hon har ont i ena benet. Men inte superont, och inget haltandes. Hon har som bara småklagat då och då.
Läkaren tyckte det var bra med en kontroll då.
Vad det gav idag vet jag inte riktigt.
Jag såg att läkaren försökte något halvdant test med Beightonskalan som man använder för att kolla överrörligheten med. Men eftersom jag själv fått testas med skalan många gånger så såg jag också att det var fel sätt hon kollade på.
Hon konstaterade istället att det är svårt att känna på så små barn som är så mjuka i lederna, och det kan jag hålla med om.
Det blev inget mer sagt om Telmas ben och istället ordinerade läkaren blodstatus och urinprov som vi ska lämna imorgon. Varför fick jag ingen klarhet i och jag orkade inte ifrågasätta. Det är ju inget akut med Telmas ben.
Men jag har själv sett att hon blivit mer kobent, och hon är fruktansvärt knakig när man lyfter henne och både hand och fotleder glappar så det sprakar.

Efter läkarbesöket hade jag hjälp av Telma på affären.

Nu är det snart nattning av småbarn, och jag tänker sätta mig i sängen och försöka bli klar med tröjärmarna samtidigt som jag tittar på House.