Trött

Jag stekte massor av pannkakor igår till middag, passar bra till sjuka barn även om jag nog är den som äter flest pannkakor.



Sedan satt jag i soffan med småbarnen och tittade på barnprogram.
Så skulle jag bara resa på mig och gå ut och fixa något i köket, jag tog några steg från soffan och plötsligt strålade det till från ryggen ner till benet, tror jag,på vänster sida vet jag att det var i alla fall, så pass mycket att benet vek sig och jag som ramlade mitt på golvet.
Det gick bra, inte världsadramatiskt, men gjorde väldigt ont i ryggen och axeln som jag landat på så jag liksom inte på benen på en gång.

Stackars Telma blev rädd och skrek "neeeej mammma rammlaaa!" och jag sa att det inte var någon fara.
Då gick Telma och hämtade lite mjukisdjur till mig istället. Och medan hon gjorde det kom Bob och lade ett äckligt ben framför ansiktet på mig och själv lade han sig tryckt mot min sida.
Mina lojala vänner <3

Jag tog mig upp och sen fick jag ropa ner Ellen att hjälpa mig få på Telma pyjamas och sånt.
Det var mest läskigt, att benet utan förvarning bara vek sig.

Jag gick och lade mig jättetidigt med Telma och febrig Loke och tittade på barnfilm.
Men det blev inte mycket sömn för Loke har gnisslat tänder hela natten så högt att döda hade vaknat och Telma har försökt sova ovanpå mig.

Jag försökte till sist lägga mig i Loke säng i rummet intill. En timme fick jag sova där innan Telma upptäckte att jag var borta och saknade mig. Så då var det bara att lomma tillbaka till min säng igen och försöka sova där.

Klockan sex i morse tyckte båda de små att det var morgon.
Så god morgon.
/Pigg.

Bättre eller sämre

God morgon onsdag.
Så trött jag är på denna förkylning som bara går runt runt, inte försvinner helt utan bara blir lite bättre eller lite sämre.
Alfred är hemma från skolan idag med och Telma låter som en hes fraggel, hon gnäller och säger att det " är jättejobbigt i nosen" men är ändå full av energi.



Och jag går och väntar. Väntar på att jag ska bli bättre. Att värken i lederna och ryggen ska bli bättre, men i stället så blir det mest sämre. Kanske jag skulle minska min inre stress om jag slutade vänta och bara kunde gilla läget?

Gnäll

Jo, det kommer lite gnäll nu.
Fy helvete - fy helvete - fy helvete vilken värk jag har! Strålar, gnolar, gnager, ilar. Jag blir tokig. Den där stramande smärtoverallen som kommer då och då och smiter åt stenhårt om hela kroppen. Det går inte att få bort den.
Och ryggen, foglossningen från hell. Beror det på att vi fick gå en bit på stan och leta efter iPhonereparatören eller på att doktorn undersökte min onda kota i övre ryggen? Jag vet inte.
Men jag vill bara krypa ur min egen kropp.

Och angående min onda ryggkota i bröstryggen så tyckte doktorn att det inte var som det borde när smärtan var så specifikt koncentrerad till en kota. Men han trodde inte att det var diskbråck, det var väldigt ovanligt i bröstryggen (fast jag har å andra sidan en genetisk sjukdom som klassas som väldigt ovanlig så?).
Men blir det inte bättre inom ett par veckor måste man undersöka mer.

Just nu har jag så ont så jag lite skiter i vilket.

Om screening och att vara utan telefon

Jag har ingen telefon. Jag är UTAN IPHONE. Jag dött ihjäl mig flera gånger de senaste timmarna.

För där jag lämnade in min iPhone på dispaybyte hann dom inte laga den på stört utan jag kan hämta ut den först i morgon!
Den stressen det skapade, att åka hem utan telefon, tillsammans med min svägerska som inte heller hade någon telefon eftsom hon lämnat in sin med, var krypande outhärdlig. Jag blev bergsäker på att alla viktiga samtal ringdes just då till min mobil, och jag kunde inte svara. Skrämmande, måste skriva det i en statusuppdatering på fejjan tänkte jag. Nähe du, det går junte.
Jobbigt läge.

Innan vi lämnade in telefonerna så var jag hos min husläkare.
Han hade många skattningsformulär som jag skulle fylla i innan NPF ens ville överväga att ta emot mig.
Jag vet inte riktigt hur han räknade ut allt, men det var frågor om hur jag var som barn och tonåring och hur jag är nu.
Jag fick höga poäng. 96 poäng har jag för mig på ett av testerna och enligt doktorns siffror så var det endast 4% av de som som fick så höga poäng som ändå inte hade adhd/add.
Konstigt. Jättekonstigt. Ändå var jag inget uppseendeväckande störande och vilt barn när jag var liten.
Konstigt också, för jag kan inte förstå hur man inte svara som jag på alla frågor om hur man är nu. Jag kan inte förstå det. Jag tror liksom att innerst inne är alla lika som mig, de vill bara inte erkänna det.

Så var det med det och en ny remiss är nu skickad så vi får se vad som händer.

Nu har jag precis kommit hem. Telma är hostig och det börjar låta som krupp. Dessutom verkar vi ha glömt Makka Pakka i svägerskans bil!

Onsdag

Onsdag idag och de stora är i skolan.
Telma har sovit oroligt i natt och pratat i sömnen om monster. Hon har velat ligga så nära mig som det bara går så jag har sovit mindre bra.
Idag blir det inge större utsvävningar, men jag har tänkt åka ner på byns loppis som öppnar för veckan efter lunch.

Jag vacklar som fram och tillbaka och tänker till och från att nu, nu åker jag till akuten med min brännande rygg. Men sen tänker jag att vad är det för poäng med det?
Jag menar, så länge jag kan ta mig framåt är det väl uthärdligt och de kan i alla fall inte göra något utan ser att jag har EDS och då är det bara gå hem och vila.
Jag får härda ut tills på måndag då jag ska till min husläkare i Uppsala. Jag ska förvisso prata med honom om andra saker, men en snabb titt på ryggen kan han säkert ta.

Nu ska jag försöka städa lite och klä ut mig till människa, vem vet om jag får oväntat eller bortglömt besök idag med?

Home sweet home

Gud så skönt att vara hemma igen!
Jag blir bara mer och mer hemmakär jag.

Jag hämtade upp Loke vid skolan och sen åkte jag och lämnade av han och Telma hos svärmor.
Jag åkte in till stan, parkerade i ett parkeringshus som kostade skjortan att bara vistas en liten stund i, sprang ut på gatan i regnet, visste inte bart jag skulle riktigt så jag googlade, teknikens under, hur överlevde man man förr?
Det blev en bit att gå innan jag kom fram till det här söta huset vid ån där specialisttandvården låg.



Sex trappor upp, eller sju.. men det fanns hiss.



Sedan var det dags att sitta och gapa på tusen olika sätt medan bettfysiologen mätte och donade, och jag fick uppskatta på en skala hur ont det gjorde på olika ställen i käken.
Jättelätt att kunna poängsätta en värk som man haft i x antal år och som idag, i förhållande till smärtan i min rygg känns som en fis i rymden.

Jaja, hon kom i alla fall fram till att jag behövde en bettskena och sjukgymnastik åt munnen. Men hon måste ansöka om att jag ska få det på högkostnadsskyddet först.
Det blir som det blir och säkert bra, jag känner att käken ligger ganska långt ner på min prioriteringslista över kroppsdelar som behöver tas hand om.

Det var absolut skönast att köra ifrån den dära staden, jag blir så stressad av att köra i stan. Jag åkte raka spåret till svärföräldrarna för att hämta barnen, något Ikea orkade jag inte med.
Jag hade turen att bli bjuden på middag också, guld värt eftersom småbarnen redan ätit och de stora barnen hemma också hade gjort det så chansen att jag skulle laga mat till bara mig var ganska liten.

Hem ljuva hem, det ska bli spännande att se hur länge Telma tänker vara vaken eftersom hon sov middag innan vi åkte, somnade i bilen på väg till stan och även somnade på hemvägen.
Skönt för henne!

Lördag

God morgon Lördag. Uppe med tuppen halv sju, ingen sovmorgon här i huset om Telma får bestämma!
Idag har jag tänkt att göra mig själv en tjänst.
Jag ska rensa och flytta om i köksskåpen. Kanske lite avigt mot standarden, men jag plockar upp disk i skåpen flera gånger om dagen, och rumsterar inte alls lika mycket i skafferiet, som är ett skåp från golv till tak.
Därför tänker jag byta plats, ha allt porslin och glas i skafferiskåpet, och ha alla skafferivaror ovanför diskbänken och spisen.
För att spara på axlarna, för att lyfta dem ovanför huvudet gång på gång när jag plockar disk gör satans ont. Kanske allmänvärken i dem minskar om jag underlättar för mig själv lite?
Jag vet, det är mycket ont och värk i bloggen just nu, det kan tyvärr inte hjälpas, för den är så närvarande hela jävla tiden.
Jag vet att det enda jag kan göra är att lära mig att gilla läget, för det blir just inget bättre, och jag får inga värktabletter som hjälper för jag har provat de flesta och de som finns kvar att testa blir man tydligen lullig och trött av och det går inte.
Jag måste vara en mamma som är klar i huvudet och som kan köra bil.
Så är det.

Nu ska jag försöka sätta fart i köket, men först lura ryggen med lite liniment. Synd att det inte har ågon som helst effekt på de ischiasliknande smärtorna som strålar i benen och ena armen.

Förresten så finns fortfarande denna mjuka lurviga ugglemössa kvar! Och en rosa lurvig sitter på stickorna och jag vet att just de rosa brukar gå som smör i solsken så håll utkik!

Tanten

Idag har jag suttit som en riktig tant med katten i knät och stickat.
Ryggvärken vägrar ge med sig, jag blir tokig. Det är en värk som uppenbart inte går att vänja sig vid och jag förstår inte vad det är för slags värk.
Det bränner och skär så sjukt mycket så att det känns som om man skulle ha injicerat superstarkt tigerbalsam rätt in i de mittersta ryggkotorna.
Och så blir jag så där manisk igen. Med mössorna och stickningen. Jag bara maler på, fast fingrarna värker så jag knappt kan räta ut dem så kan jag inte sluta.
Det där som sjukgymnasten säger, att jag ska göra lite i taget, det funkar inte. Varför?

En mössa till blev färdig idag i alla fall, i grönt lurv med ränder.
Den passar från ca 1-4 år och är till salu.


Mannen kom hem tidigt idag och vi åt pizza till middag.
Det blir en lugn myskväll framför tv:n i kväll!

Swarovskibling

Jag satt uppe sent igår kväll och passade på att pärlpyssla lite när alla barnen sov.
Fullt swarovskibling!
För swarovski och sötvattenspärlor behåller sin färg och glans även om man använder ringarna till vardags i köksstök och vatten.
De flesta pärlor man köper blir ganska fort avskavda på ytan och det är ju inte så snyggt.
Jag mailade till och med Panduro i somras för att höra om de kunde rekommendera några av sina egna pärlor, om de visste vilka som var mer tåliga i det avseendet.
Tråkigt nog har jag inte fått något svar på det. Även silverpärlor och tråd skavs oftast av och blir kopparfärgat om det inte är sterlingsilver.

Jävla rygg

Tjolaho! Här ligger jag på rygg på golvet med benen upp längs väggen och hoppas att något drastiskt ska hända i min rygg.
Jag har haft så himla extra ont i den senaste veckan och nu har jag börjat må som illa på grund av ryggen och huvudet orkar inte sitta upprätt på nacken. Det var inte alls någon höjdare att steka pannkakor till barnen och till vuxencrepes i det skicket. Jag som halvlåg och ålade runt över spisen. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till och det trycker över hela bröstkorgen.
Obehagligt. Jag hoppas det hjälper att pressa ryggraden mot golvet en stund.

Insmord

God morgon!
Imorse fick jag liksom välta mig själv ur sängen för att ens komma upp. Fy sjutton.
Ryggraden värker satan och händerna är helslut.
Jag har smort in hela mig nästan med aloe vera gel för att kroppen ska bli lite piggare. Så klart lyckades jag peta med fingret i ögat direkt efter, det svider en del där nu kan man säga.



Idag ska jag göra allt jag inte gjorde igår, typ städa och ha mig. Jippi.
Jag grämer mig över att jag inte orkar gå på jätteloppmarknaden i Uppsala idag, men jag får trösta mig med ett besök på byns lokala loppis.

Jag tog förresten in en av rottingfåtöljerna igår i vardagsrummet, lite färg på den kanske och någon bättre dyna!

Onyttig

Soffläge. Jag kan koppla av och ligga på soffan om jag ligger där för att jag är jävulskt trött.
Men att ligga på soffan för att det gör för ont på för många ställen i kroppen samtidigt kan jag inte riktigt hantera. Men så är det nu och orken bara dog.
Frustrerande och hjärnan går på högvarv.
Jag avskyr de snabba värkväxlingarna i min kropp.
Men efter att ha legat ner och känt mig onyttig i nån timme känns i alla fall ryggen lite bättre.
Dags att ta tag i tvätt och middag.

Förmiddagen

Det gick bra hos sjukgymnasten, hon är så bra, jag tycker väldigt mycket om henne och personkemin stämmer.
Men vi har lite olika åsikter om skor, hon tycker inte att converse är lämpade att gå i, jag tycker lite att det är huvudsaken man är snygg även om jag inser att hon har rätt.
Jag lovade henne att jag skulle bli duktigare på att använda handledsstöden och tänka på att stabilisera bålen och ha bra hållning och inga ytterlägen. Sen knäckte hon ut några låsningar och kollade igenom ryggen och så.
Som vanligt har jag mer ont än innan jag gick dit, men det är för att hon har tryckt på ryggkotorna för att lokalisera vilka kotor som ömmar mest.

När jag kom hem satte jag fart med lunchen, slog på stort och lagade en supergod tacopaj med sallad till.



Telma ligger och sover middag nu, i tid för en gångs skull. Om en timme ska vi åka och hämta Loke!

Sjukgymnast

God morgon!
Full fart, jag är på väg till sjukgymnasten efter att långt sommaruppehåll. Får se vad hon har att säga idag!

Om ringar och shabby

Go kvällens.
Nu är lugnet här, sovande barn och tända ljus. Tända ljus är det bästa med hösten!



Jag har sysslat med ringtillverkning. Jag ska försöka mig på att göra ett helt set med eds-ringar till en annan tjej med eds och överrörliga fingrar, utan att träffa henne irl och prova ut storlekarna. Jag hoppas att min metod att mäta fungerar! Innan jag pärlar på ringarna så ska jag skicka tillbaka stommarna så att hon får testa om de passar eller om de behöver justeras.
Spännande.
Men eftersom belöningen efter att med blod svett och tårar suttit och bänt till en ring är just att pärldekorera så blev jag tvungen att göra en ny till mig själv också!
Det blev en med massor av Swarovskikristaller i svart, ljusrosa och grått. Och ett par sötvattenspärlor. Den blev riktigt fin, men helt omöjlig att få bra på kort med iPhonen.



Nu har jag plockat ihop mina pysselsaker och sitter och tittar på när Roomservice ska inreda shabby chic.
Och apropå shabby, på flera ställen har jag sett såna här fåtöljer, de verkar himla populära nu och säljs för x antal tusenlappar i många inredningsbutiker:






Jag har nästan precis likadana ståendes ute på verandan. Jag är sjukt sugen på att spraymåla dem svarta och ta in dem. Byta ut de två gamla plyschfåtöljerna vi har nu.
Men då skulle jag behöva skaffa mig några fårskinn så att de blir mjuka och sköna att sitta i också och även om mina rottingfåtöljer kostar gratis så gör inte fårskinnsfällar som är tillräckligt stora det.
Men ändå, ett kommande projekt!

Trist

Usch, det är en dålig dag idag.
Värken i lederna är ännu mer intensiv och det är så tråkigt.
Kommer man någonsin att vänja sig vid att använda handledsstöd? Herregud, jag har haft nästan trettio år på mig att vänja mig vid mina glasögon, och jag har fortfarande inte lyckats. Jag använder dem jättesällan. Detta trots att jag ser så dåligt att jag borde ha glasögon jämt, inte bara när jag läser och ser på tv.

Men nu ska jag vara duktig och ta på mig både handledsstöd (känns som en underdrift att kalla dem för stöd, snarare skenor, då förstår ni hur underrörlig man blir i dem) och glasögon och klä ut mig till människa så att jag kan åka och hämta Loke på skolan.