Jag blir bara mer och mer hemmakär jag.
Jag hämtade upp Loke vid skolan och sen åkte jag och lämnade av han och Telma hos svärmor.
Jag åkte in till stan, parkerade i ett parkeringshus som kostade skjortan att bara vistas en liten stund i, sprang ut på gatan i regnet, visste inte bart jag skulle riktigt så jag googlade, teknikens under, hur överlevde man man förr?
Det blev en bit att gå innan jag kom fram till det här söta huset vid ån där specialisttandvården låg.
Sex trappor upp, eller sju.. men det fanns hiss.
Sedan var det dags att sitta och gapa på tusen olika sätt medan bettfysiologen mätte och donade, och jag fick uppskatta på en skala hur ont det gjorde på olika ställen i käken.
Jättelätt att kunna poängsätta en värk som man haft i x antal år och som idag, i förhållande till smärtan i min rygg känns som en fis i rymden.
Jaja, hon kom i alla fall fram till att jag behövde en bettskena och sjukgymnastik åt munnen. Men hon måste ansöka om att jag ska få det på högkostnadsskyddet först.
Det blir som det blir och säkert bra, jag känner att käken ligger ganska långt ner på min prioriteringslista över kroppsdelar som behöver tas hand om.
Det var absolut skönast att köra ifrån den dära staden, jag blir så stressad av att köra i stan. Jag åkte raka spåret till svärföräldrarna för att hämta barnen, något Ikea orkade jag inte med.
Jag hade turen att bli bjuden på middag också, guld värt eftersom småbarnen redan ätit och de stora barnen hemma också hade gjort det så chansen att jag skulle laga mat till bara mig var ganska liten.
Hem ljuva hem, det ska bli spännande att se hur länge Telma tänker vara vaken eftersom hon sov middag innan vi åkte, somnade i bilen på väg till stan och även somnade på hemvägen.
Skönt för henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar