Om en helvetes operation och smärta

FY FAN säger jag.
ALDRIG MER!

Det blev lite stressigt i morse när vi skulle komma iväg och jag hade lite dödsångest för att det var halt när mannen skjutsade in mig till sjukan, men fram kom jag och vid entren till sjukhuset väntade min kära mamma.
Jag skulle först till en dagavdelning för att få en fin skjorta och lugnande medicin.

 


Jag fick också prata lite med tandkirurgen om operationen av visdomstanden och jag passade då på att fråga om det kanske inte vore lika bra att operera ut den andra visdomstanden i nerekäken, den spökar ju lite den också ibland, men det har aldrig blivit så akut.
Det skulle gå bra att ta den också och det borde inte bli så dyrt sa kirurgen så då bestämde jag att den också skulle ut, när jag ändå var här liksom. Kirurgen nämnde att jag även har en tand där bara roten är kvar, men jag viftade bort det lite och någonstans där måste vår kommunikation ha brustit lite.



Sen fick jag lugnande medicin och efter ett tag kördes jag ner till tandkirurgen och fick sätta mig i tandläkarstolen.
Jag fick många bedövningssprutor och de var noga med att se till att jag var ordentligt bedövad. Sen började kirurgen att hacka och såga och bända och dra och slita i min elaka visdomstand.
Ungefär hundra år tog det, men det gjorde bara lite ont.
Nästa visdomstand kändes svårare att få ut och kirurgen fick bända riktigt hårt så det kändes som min käke helt gled ur sin bana. Det gjorde så sjukt ont i käkleden, för där var jag ju inte bedövad.

Resten av munnen var ju i stort sett helt bedövad och efter att det var färdigsytt så kände jag helt plötsligt hur det började krafsa och krascha i den tanden som jag bara har roten kvar av (jag bet sönder den tanden för många år sedan och har inte brytt mig eftersom jag inte just har haft problem av den).
När jag insåg att kirurgen höll på att dra ut även den blev jag alldeles kall i kroppen! Jag kände att vi inte riktigt bestämt det? Men jag kunde ju inte gärna säga stopp när han redan börjat!
Så den åkte ur den med och jag syddes även där.

Ganska kluven efteråt. Jo, jag ville ju ha ut den tanden med, för då är allt helt bra i min mun. Men. Jag vet ju inte vad det här kalaset kostar nu!
Jag skulle få en faktura hem. Jobbigt att gå runt med magsår över det! Tre tänder bortopererade. Det låter inte som att det kostar gratis.



Jag får ta den huvudvärken när den kommer tänkte jag och sen gick vi till apoteket för att hämta ut ännu ett nytt penicillin, kirurgen tyckte inte att det var bra att det var kvar så mycket av infektionen längs kindbenet så det blir antibiotika igen då.
Efter det skjutsade mamma mig till svärföräldrarna där Loke och Telma var.
Snälla svärmor var så snäll att hon skickade upp mig till gästrummet att vila och hon tog hand om barnen resten av eftermiddagen.
Jag säger bara SMÄRTOR.
Fy fan vad ont det har gjort i munnen! Både där visdomständerna har suttit och i käklederna. AJ. Bland den värsta smärta jag har känt!
Jag sov nog i ett par timmar på citodon.

När kvällen började närma sig och svärfar skulle skjutsa hem mig började jag fundera på varför det inte slutade blöda på en sidan. Så fort jag tog bort kompressen där visdomstanden satt så bokstavligen FORSADE det blod.
Så jag ringde till käkkirurgen och de sa att jag måste åka in.
Och det var ju tur det, för det var inte bara inbillning att det forsade så mycket blod. Det var så pass att de undrade om jag hade någon blödningsproblematik sen innan.
Jag fick ny bedövning i munnen igen och nån slags tuss med nåt medel på instoppat i det blödande såret, jag fick sitta kvar och vänta så att de såg att blödningen minskat innan jag äntligen fick åka hem.

Jag är alldeles nyss hemkommen nu, och den senaste bedövningen har precis gått ur. Jag är så sjukt hungrig men kommer inte kunna äta på ett tag.
Mamma har köpt någon slags näringsdryck åt mig som jag ska försöka få i mig på något sätt.

Hade jag vetat att det skulle bli sån här smärta och så här dramatiskt efteråt hade jag aldrig föreslagit att båda visdomständerna skulle tas bort samtidigt.
Usch vad jag är mör i hela kroppen och slut i huvudet nu!