Så trött jag är på denna förkylning som bara går runt runt, inte försvinner helt utan bara blir lite bättre eller lite sämre.
Alfred är hemma från skolan idag med och Telma låter som en hes fraggel, hon gnäller och säger att det " är jättejobbigt i nosen" men är ändå full av energi.
Och jag går och väntar. Väntar på att jag ska bli bättre. Att värken i lederna och ryggen ska bli bättre, men i stället så blir det mest sämre. Kanske jag skulle minska min inre stress om jag slutade vänta och bara kunde gilla läget?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar