Om mitt röriga jag

...det är jävligt rörigt i kropp och inre just nu och jag övervägde att skriva detta under lösenordsskydd.

Idag träffade jag den allmänläkare som såg till att jag fick komma till Klinisk Genetik. Han är väl insatt i ehlers danlos syndrom.

Vi pratade mest, gick igenom mina mest akuta problem med kroppen. Han förklarade varför man inte kan göra så mycket åt det.
Att jag måste lära mig att leva med värken.

Det ena ledde till det andra och efter att vi pratat om att jag har svårt att lyssna på kroppen och varva ner och låta den vila när det behövs så bad han mig fylla i några frågeformulär.

När jag gjort det räknade han ut resultaten av formulären och frågade om det var ok att han skickade en remiss till NPF tror jag att det hette.
För jag fick mycket höga poäng på test för vuxen-adhd.

Doktorn berättade att det dessutom verkar gå hand i hand med eds, alltså att många som har ehlers danlos syndrom också har adhd eller add.
Han trodde att mycket av mina värkproblem skulle gå att mildras om det skulle visa sig att jag faktiskt har adhd och man kommer mer tillrätta med den.

Det känns konstigt, men inte främmande. Det jobbigaste är nog min omgivning. Tror jag.
Mannen kan inte lyssna på det örat alls. Om jag skulle ha adhd så hade i så fall alla det var hans första reaktion.
Jag kan inte förklara det, varför det inte känns främmande för mig att jag eventuellt skulle ha det, så jag förstår att det är svårt för någon annan att ta in. Att det nästan skulle verka som det är något jag vill ha och själv hittar på eller nåt.
Men det är ju inte alls säkert att jag har det, det får tiden utvisa om jag får komma på utredning. Jag är ju fortfarande jag oavsett och kan det vara till någon hjälp för att jag ska må bättre så ser jag det bara som positivt att få ta reda på det.

Jag fick också veta hur det stod till med min lilltå som jag bröt, varför den fortfarande gör ont. Den har läkt, men läkt ihop fel och blivit som stel och ihopväxt i lederna. Så det är bara att härda ut.

Sedan pratade vi om en till grej som blivit jobbigare senaste tiden. Jag är noga med att dölja det, men det går inte alltid.
Mitt högra ögonbryn och ögonlock hänger allt mer ner över ögat. När jag är trött eller har mycket värk hänger det så pass att synfältet minskas betydligt ochdet är jobbigt. Och ser framförallt konstigt och skevt ut.
Det är faktiskt inte alls roligt.
Det var tydligen också något som tillhörde eds och läkaren skulle skicka en remiss till någonstans, minns inte vart, för att se om det går att åtgärda.
Om jag skulle kunna få det fixat skulle jag bli så glad så jag skulle hoppa jämfota av lycka.
Är det inte konstigt, att man kan bli så glad över något sådant, som inte ens gör ont, när resten av kroppen är en enda smärthärva?

Ja, det var allt tror jag, remisser hit och remisser dit.

Nu måste jag få i mig något att äta och sedan städa lite innan mina tå stora kommer hem från sin första skoldag för terminen!