Om helgen och doktorn

Måndag och ny vecka igen, en härlig helg är slut.
I lördags var jag, mannen och Telma i fina Gysinge och fikade. Telma är så fascinerad av allt atten där.




På eftermiddagen kom Rådjurs-Hanna med sina två små och hälsade på. Jag fick låna lite bäbis och Telma (och Bob) fick en hoppkompis.








Kvällen tillbringade jag och mannen på verandan med lite vin och musik.

Igår åkte vi hela familjen till svärföräldrarna och grattade svärfar i efterskott. Vi hade med oss badkläder och passade på att bada i deras pool.




Det var nog den varmaste dagen på länge, perfekt att tillbringa vid en pool. Visserligen var den svinkall enligt mig och jag kunde inte bada så länge, men jag chockade alla genom att helt oväntat hoppa bomb rätt ner i poolen stället för att tantfega mig i med stegen ;)

Imorse var det dags før läkarbesök på vårdcentralen för att diskutera min mage.
Halv nio hade jag tid. Halv nio satt jag i ett tomt väntrum och väntade på att doktorn skulle ropa in mig. Tio över nio var jag väldigt irriterad och gick mot receptionen för att fråga varför läkaren aldrig kom.
Då hörde jag en ganska tyst ropning, mitt namn. Jag vände och ropade att jag är här men precis tänkt gå eftersom jag väntat i nästan fyrtio minuter.
Doktorn sa att hon trott att jag hade tid klockan nio och hon hade inte sett mig i väntrummet... Öh... I det tomma väntrummet som hon aldrig tittade ut i. Hon hade dessutom haft fullt upp med telefonsamtal.
Jo, jag hörde att hon suttit i telefon eftersom hennes dörr var lite på glänt, i fem minuter precis när jag kom ungefär.
Innan vi gick in på hennes rum ursäktade hon sig för sin nästa patient som hunnit komma, som ade tid klockan nio, sa att hon fick vänta lite till för att.... vahettere.... jorå....
Det rimmar inte att hon inte visste att jag hade tid klockan halv nio, och med tanke på att jag har framfört en hel del klagomål om denna läkare till chefen så kan jag inte låta bli att snudda vid tanken att hon kanske ville förhala mitt besök som skulle vara slut klockan nio, att hon ville att jag skulle ge upp och gå.

Eftersom det nu satt två patienter och väntade ilsket på samma läkare blev mtt besök rätt stressigt. Jag förklarade mina magproblem, hon kikade lite i min journal, funderade lite. Frågade vilka läkare jag träffat på akademiska för tolv år sedan då jag senast utreddes för magproblem, kanske de hade någon aning? Ja, hur sjutton ska jag minnas det och hur sjutton ska de minnas mig ens om de läser sina journalanteckningar om mig?
Det bestämdes att hon skulle ringa runt lite och fråga vart jag ska remitteras. Och hon skulle kolla om hon fick skriva ut näringsdryck som komplement eftersom jag har svårt att få i mig tillräckligt och går ner i vikt.

Jag bad henne också förlänga receptet på citodon mot ledvärken, eftersom min ordinarie husläkare är sjukskriven. Det gjorde hon, men drog ner dosen på receptet till en citodon om dagen mot värk.
Så nu kommer jag få problem med att hämta ut nästa förpackning på apoteket eftersom de brukar räkna och kolla dosen och anse att jag inte följer receptet.
För en citodon om dan hjälper mg inte och apoteket älskar att anta att man okynnesanvänder värktabletter.
Varför kunde hon inte bara följa tidigare läkarnas ordination?

Hej och hå.
Det får inte vara smidigt på något sätt.

Imorgon bitti startar morgonen på sjukgymnastbesök istället. Det kommer att bli bättre för min sjukgymnast är den bästa människan jag träffat inom vården!