...det är inte ofta det är så lugnt om kvällarna som när vi är småbarnslediga, Loke och Telma kan härja längre än vad vi kan hålla oss vakna.
Men inatt sov de hos farmor och farfar.
Och vi låg i soffan och tittade på film. Eller mannen tittade, jag låg i soffan och gullade med kattungen. Som visade sig vara en liten honkatt! Tjena Lilla Björn liksom! Jag tror att det blir Lilla Lo istället?
Hon är ganska skygg, hon har inte blivit så mycket hanterad och haft ett stort hus att röra sig fritt i. Men i min famn var hon trygg och lät Bob nosa och undersöka.
Men så tyckte jag så synd om henne om hon skulle vara ensam på natten, och eftersom vi har en regel att inte ha några djur i sovrummet så sov jag på soffan med katten. Vad gör man inte?
Jag kan inte påstå att jag har sovit bra eller att soffan var så mjuk som den kan verka när man sitter i den. Men jag tänker att jag redan háde värk deluxe i kroppen så det fick spela en mindre roll.
Jag knäppte lite bättre kort på sötnosen. Hon är faktiskt en bondkatt, mamman är långhårig, men visst måste det vara inslag av skogskatt!?
Hon är så bedårande söt så det blir svårt att slita sig från hemma och åka och handla i stan och hämta hem småbarnen!
3 kommentarer:
Hoppsan! Nåja, ni är inte de första som tar fel. :) Helt bedårande, och visst påminner hon om en norsk skogkatt!
Ja med de fluffiga öronen och pälsfluffet så lutar det åt skogisinslag i Lilla Lo ja :). Så rackarns bedårande söt är hon iaf, och jag förstår att Bob är förtjust i henne! *ler*
Men åå lilla Lo! Hon är jättefin! Garanterat någon variant av skogkatt i henne. Vår Tusse, 1 år gammal, är också någon blandning av bondkatt och någon annan sort. Maine Coon och Sibirisk katt är liknande skogkatter. Hur ser hennes tassar ut? De har mycket päls mellan tårna. Hennes päls kommer växa med tiden, kolla vår Tusse. Han hade inte alls den där pälsen runt halsen när han var mindre.
Det var ett tag sen jag var inne hos dig, men följer ju på Insta och såg Lilla Lo så jag var tvungen att poppa in här med. Det låter inte kul allt du går igenom nu, känner med dig. Men är imponerad av att du ändå är så kreativ och ändå orkar en hel del.
/Lisa
Skicka en kommentar