onsdag 13 november 2013

Trök

Just nu är jag världens tristaste bloggare.
Jag känner att jag inte har något värt att skriva om, det är bara gnat och tjat, aldrig nog, nya trista saker i kroppen och orken är sisådär.

Om en vecka ska jag till vårdcentralen. Jag har dragit på det länge att beställa en tid för detta för jag skäms.
Skäms för att de måste bli så trötta på att ta hand om olika delar av min kropp hela tiden, att det aldrig är nog.

I flera veckor har jag haft rejäl hjärtklappning. Jag har haft det till och från tidigare, men nu har det varit dagligen och så pass att jag blir alldeles andfådd.
Det kommer fast jag bara vilar men jag har försökt att vänta ut det.
Jag har räknat min puls också och den ligger ofta på 90 slag i minuten när jag vilar, jag vet inte riktigt vad som är normalt men det känns som att det slår fort.

Så i måndags ringde jag vc. De uppmanade mig att söka akut, men det vill jag inte. Eftersom det kommer och går över dagen orkar jag inte med att åka till akuten och så visas inget just då.
Jag fick en tid nästa onsdag och sköterskan i telefon sa att det lät som om jag kunde ha problem med sköldkörteln. Jag sa att jag har ju tagit i stort sett alla prover man kan ta senaste månaderna så det är nog ingen fara. Hon kollade i min journal och sa att mina tsh-värden ändå låg i underkant, men inte under referensvärdet. 
Jag orkar inte med mer remisser hitan och ditan, jag hoppas att det räcker med en koll på vc.
Hjärtklappningen gör ju i sig inte ont, men det är obehagligt, för ett tag sedan var jag till och med tvungen att stanna bilen när jag körde för det bankade så.

Min energi lägger jag på att sticka och pyssla, därför är jag rätt osocial på nätet. Det är konstigt, jag är som trött men ändå rastlös, jag vaknar tidigt och somnar sent.

Värken i kroppen är inte heller rolig nu, och jag undrar när kroppstransplantationer blir möjligt?

7 kommentarer:

Malin sa...

Man måste inte alltid blogga, det gör man främst för sig själv när man har lust! Så lägg din lilla energi på det du själv prioriterar och tröka bäst du vill :-) Hoppas du får den hjälp o stöd du behöver! Kram fr Bohus

Malin sa...

Håller med Malin här ovan! Fast oavsett vad du skriver så är det skönt att läsa. På något underligt vis. Nu har jag läst till och från här så länge att jag blir orolig när du INTE skriver och i alla fall jag mår bättre av att skriva av mig. Oavsett vad det handlar om. Fast på min blogg kan jag inte skriva om allt som irriterar mig för då skulle jag vara halshuggen vid det här laget.
Hjärtklappning känner jag väl igen. Sjukt jobbigt och man blir orolig också när det är hjärtat. Ända sedan jag var liten har jag haft som en fladdrande känsla i bröstet som kommit och gått. Men så klart aldrig vågat söka för. Förrän nu, när jag har en massa dubbelslag och hjärtklappning också. Jag träffade nyss en jättebra läkare som direkt tog min ångest kring detta på allvar. Sköldkörteln är kollad, men den var ok liksom alla andra prover. Även ultraljud och arbetsEKG ser fint ut. ÄNDÅ hoppar det och far. Han kopplade ihop själva hjärtklappningen med stress. "Men jag är inte stressad" sa jag. "Jag har ju för lite att göra om dagarna": Precis det är stressen tydligen. Jag tänker att din hjärtklappning också kan vara stressrelaterad med tanke på allt annat du går igenom? Huvudvärk, yrsel, tunnelseende, hjärtklappning, närblod, eksem... Finns många konstiga symptom på stress:/
Men för det ska man inte låta bli att ta alla andra prover också för att utesluta andra fel först!
Och ja, ibland låter jag bli att köra bil för att jag har hjärtklappning. Ibland får jag hjärtklappning av att äta frukost(!?!). Jag låter bli - eller undviker - stora mataffärer som man rusar igenom för att "hinna" handla och "hinna" packa i alla matvaror innan nästa kund bakom kommer ifatt en och alla matvaror blandas ihop på bandet. Då spårar hjärtat ur.
Nu har jag fått betablockerare av den där läkaren och helt plötsligt har jag fått tillbaka livet! Hjärtat slår som det ska igen!
Lycka till!

marie sa...

Ja, jag har funderat om det kan bero på stress, men jag tror av någon anledning inte det. Det blev ihållande så plötsligt. Igår blev jag riktitgt rädd när jag var själv hemma med barnen på kvällen och mannen jobbade. Hjärtat bankade och det kändes som om jag hade en elefant stå på bröstkorgen. Men bara man vet att man inte dör av det så tror jag att man mår bättre.
Kram

henny sa...

jag håller med ovanstående talare också, tröka på om det behövs. Själv är jag imponerad av ditt driv trots alla motgångar och tycker du är sjuuukt stark!
Dittsätt att skriva är desutom väldigt beskrivande och "lätt läst" med en skön humor bakom!
Angående hjärtat ...du nar sker hört om POTS och atonoma nervsystemet...tror dina problem kan tillskrivas det kontot... men de tär bra de kollar sköldkörteln! Kram

marie sa...

Jag läste lite om pots, men det stämmer inte riktigt. Det spelar ingen roll om jag står, sitter eller ligger. Det kommer oberoende av det och jag har inge blodtrycksfall eller så vad jag känner.
Kram

Monica sa...

Trist att det ena och andra bara hoppar på dig. Men sköldkörtelproblem kan man lindra i alla fall så erbjuds du behandling trots att du ligger inom referensvärdet så tacka och ta emot för de flesta läkare skiter i det även om man har många symtom och skyller på psykiska problem.

Såg även din fina tröja som du har stickat. Vilket underbart mönster :) Den passade perfekt på dig.

Om du är orolig för att tjata sjukdom så var inte det. Hellre det än att inget skrivs för då blir man riktigt rädd att det har hänt dig något. För den som är vårdpersonal är detta en guldgruva med info eftersom man får bättre förståelse för patienten. Själv har jag varit avvarande ett tag och varit en del med mina syskonbarn och har haft massor av bokade läkarbesök så det rör på sig nu i alla fall.

Önskar dig och din familj en fin dag och hoppas solen skiner för här e de bara moln på himlen. Min lata katt vill inte diska heller så det får stå till i kväll ;) <3

Anonym sa...

Vårdcentral i Sverige idag??? Då kan du lika gärna direkt gå till slaktaren.