God morgon.
Att vakna med huvudvärk i dag igen är verkligen ingen hit. Jag liksom sveper en kopp kaffe tillsammans med ipren och alvedon. Fan vad illa allt är. Fan vad jag gnäller. Fan vad jag ömkar mig själv. Jag säger det själv så slipper ni. Fick jag ligga på soffan hela dagen idag så skulle jag göra det. Under en filt. Bland mina fina kuddar.
Jag är så glad över den som jag fick av mamma igår, nu är soffan fylld med fina kuddar helt i min stil!
Jag kan ha låtit väldigt käck igår när jag berättade att den tredje visdomstanden är på väg ut.
Skenet bedrog. Egentligen vill jag mest dö ihjäl mig. Liksom det händer inte? Inte nu? Det är helt galet? Hur fan kan det blir så NU??
Jag har precis börjat kunna äta ganska normalt och det har tagit över två veckor sedan den förra visdomsoperationen. Jag ORKAR inte gå igenom något som ens liknar den proceduren igen!
Fast vem har påstått att livet ska vara rättvist... egentligen?
Nu ska jag jaga iväg stora barnen till bussen, Loke ska till dagis och jag och Telma blir själva en stund efter att mannen åkt och jobbat.
1 kommentar:
Haha!! Ja, mig fick du hjärtat att stanna på iaf med ditt inlägg igår om en tredje på väg! =) Men fy för en sån tand till nu!
Stakars, stackars dig!! Jag tycker inte alls att du gnäller eller beklagar dig mer än absolut nödvändigt. Jag hade dött för länesedan, förmodligen. Alltr är ju inte perfekt hela tiden. Inte i mitt liv iaf oh det är ju väldigt skönt att man har en blogg att spegla det i. Och att vi andra får se att ditt liv inte heller är rosor och perfekt hela tiden.
De som gnäller över att man "gnäller/beklagar sig/ är ärlig, kan ju välja att hoppa över inlägget.
Kram till dig!!
Skicka en kommentar