..för jag måste liksom på något sätt bara acceptera min värk.
Min husläkare vet fortfarande inte hur han ska kunna hjälpa mig. En stor del av alla värktabletter faller bort på grund av att min mage inte tål dem, en stor del av de värktabletter som finns hjälper inget, och en stor del kanske lindrar värken men i gengäld blir jag förmodligen dizzy i huvudet för att de innehåller morfin.
Och så kan jag inte vara, jag måste vara redig i huvudet så att jag kan vara en fungerande mamma.
Så.
Doktorn tyckte att jag skulle prova att ta citodon även dagtid i några dagar och se om det hjälper och om jag efter tag kan ta dem utan att bli trött.
Pest eller kolera.
Så jävla less jag är på mig själv och min kropp.
Doktorn tyckte också att jag skulle fundera över min vardagssituation, att vara hemma och oftast själv med fyra barn kunde vara för slitsamt. Att man kunde få ha dagis till Telma just för att jag är sjuk.
Kommer ALDRIG att hända. NO WAY.
Jag kämpar för att ha henne hemma för att jag inte tror på dagis som uppfostringsform för så små barn. Jag orkar det. Ont har jag oavsett. Jag klarar det, men det är kämpigt. Ingen har väl sagt att livet ska vara en dans på rosor?
Ja, det var typ det vi pratade om. Och om mitt pekfinger som värker satan och har fått en knöl. Härligt med något så där konkret för en gångs skull liksom! En knöl som känns och syns på riktigt! Inga obeskrivliga osynliga grejer.
Röntgen på fingret om det inte är bra tills doktorn ringer på måndag. Röntgen... jag orkar inte hålla på och åka och röntga ett litet förbannat finger!!
Jag vet, jag låter sur och bitter och allt möjligt. Det är bara så jävla irriterande att det ALLTID är någon ny kroppsdel som bråkar.
TRÖTT.
Och när jag pratar med doktorn, med sjukgymnasten eller vilken läkare som helst, så skrattar jag mycket, skojar lite och är så där käck liksom. När jag egentligen bara vill vråla helt galet av frustration.
Det är avigt. Jag är avig.
- Posted using BlogPress from my iPad
3 kommentarer:
Huga, vet precis hur du har det med värken... *kramar om*
Är extra ont här med nu när jag måstat sluta med alla smärtisar o annat smått och gott jag knaprat under årens lopp. Det enda jag får ta nu är 1 grams Panodil - max 4 ggr om dagen. Hjälper det? Nepp - inte ett endaste dugg kan jag säga...
Själv har jag en tumme som gör riktigt "gnol-ont" hela tiden nu. Ja förutom allt det andra "vanliga" som gör ont då. Blir ju mkt extraont när man ska påta i trädgården/fixa hemmavid, renovera hus nr två och så jobba någon dag då o då också. Men, men - en får bita ihop och göra det bästa man kan av dagen ändå fast man egentligen inte vill göra nånting alls. *suck*
Men Citadon innehåller väl morfin?
Om jag har förstått saken rätt så omvandlas citodon till morfin inne i kroppen.
Jag har endast tagit det till natten och då somnat och sovit bättre, men jag inser att det är just för att jag blir som lullig av det, smärtan finns kvar där bakom ändå. Jag har inte velat ta det dagtid för att jag blir dåsig.
Men idag testade jag, noll effekt, lite tröttare bara...
Skicka en kommentar