Små solstrålar

Besöket hos sjukgymnasten gick väl som förväntat. Hon försökte knaka ut de mest akuta låsningarna i ryggen men det gick inte. Sådana rörelser som normalt sträcker ut och knakar ut på en normal människa märks inget på mig eftersom jag är så rörlig ändå. Konstigt det där, att jag ens får låsningar då.
I morgon ska jag till arbetsterapeuten i stan och se vad hon kan göra för mig och om en och en halv vecka är det dags för utredning på smärtrehab.
Jag är så trött på remisser hit och dit och olika sjukbesök.
Jag är så trött på att inget funkar på mig som funkar på normala människor.
Jag måste rycka upp mig på något sätt. Ångestklumpen över att vara otillräcklig och tråkig och bräcklig och svag står mig upp i halsen just nu och jag har inte lust och inspiration till någonting.

Tur att mina små solstrålar skiner upp dagen i alla fall och vi passade på att gå ut i blåsten en stund medan även solen sken.
Nu tittas det på Drömmarnas Trädgård på tv och lugnet har lagt sig.






- Posted using BlogPress from my iPad