Crosstrainer

Det är en helvetes jävla värkdag idag.
Inte vet jag om det är extra mycket värk på grund av mina kvällsaktiviteter igår.
Jag fick nämligen för mig att jag måste göra nåt! Nåt nyttigt! Träna!
Jag känner mig så frustrerad över att jag och sjukgymnasten inte riktigt kommer någon vart. Sist så frågade jag henne vad hon trodde om crosstrainer.
Eftersom jag får så fruktansvärt ont i höfterna av att promenera så kanske det var bättre med crosstrainer?
Sjukgymnasten rådde mig då till att börja med max ett par minuter åt gången, med bäckenbältet, inte hålla i handtagen för axlarnas skull och jag måste ovillkorligen göra den där bålstabilitetsövningen samtidigt som jag tränar på crosstrainern.

Sen har vi ju mig i det där nötskalet...
Crosstrainern stod på övervåningen, jag ville träna nere där jag kunde lyssna på musik. Så jag rullade crosstrainern på dess hjul ner för ett par trappsteg, körde fast, insåg att jag måste bära åbäket ner om jag inte ville slå sönder lilla fönstret i trappan med handtagen, och den vägde ungefär trehundrade kilo upptäckte jag!
Men det var ingen återvändo, för jag fick inte upp den igen, så jag frustade och stånkade mig ner med den där aptunga träningsmaskinen och fick den på plats.
Tränade två minuter. Men jag blev ju inte ens svettig? Jag vill ju gärna få lite plattare mage och bränna lite fett också?
Ja, så då körde jag tio x två minuter. Oj, det blev för svårt att hålla balansen så länge så jag tog handtagen. Oj jag glömde visst bäckenbältet. Va? Ska man ha gympaskor på sig också?
Oj, jag dog visst idag av foglossning och tusen andra smärtor som jag inte alls kunde föreställa mig att de skulle kunna framkallas av sån träning.

Men jag ska på't igen. Jag måste göra nånting, för att få ro, för att det ändå känns som att jag försöker göra något åt min värdelösa glappiga kropp.




- Posted using BlogPress from my iPad