Jag är som förlamad av värk men får skylla mig själv. Är det här att vara för stark för sitt eget bästa?
Eller för envis?
Just nu känns det som detta var det sista fysiskt ansträngande någonsin jag gjorde, men när jag sitter i soffan och har min fina vita skänk till utsikt istället för den fula svarta spiskolossen med vita kakelpattor så är det värt det oavsett.

1 kommentar:
Åååh så fin skänk, resväskorna och fotöljen! Läckert!
Skicka en kommentar