Lättad

Hej och hå.
Hypokondrikern har varit på akuten.

Jag pratade med vårdcentralen om den där stickande värken i hjärtat, de tyckte absolut att det måste undersökas men hade ingen tid att ge mig.
Så jag for till akuten i Tierp.
Snälla Sandra ställde upp som barnvakt så jag åkte dit alldeles själv. Skönt.

Jag fick göra ekg och doktorn lyssnade och undersökte noga. Inget avvikande på hjärtat hittade han och han trodde att värken inte kom från hjärtat utan från musklerna runt omkring eftersom vänster axel och skuldra redan är så förstörda av smärta.
Den hjärtklappning jag fått var antagligen tillfällig på grund av att mitt blodtryck har höjts och han såg ingen anledning till att sluta med Concertan.
Vilken lättnad!

Skönt att slippa oroa sig!

Så jag åkte hem igen, fick en kopp kaffe hos Sandra och lite trevligt sällskap, innan jag åkte hem och stekte pannkakor.

Trött som fan på värken i resten av kroppen, men den är ju inte farlig i alla fall så att man kan dö.
Sjukgymnasten gav mig ytterligare några övningar i morse för höfternas skull och hon frågade hur det gått med kryckan.
Jag använder den... typ inte. När jag gör det brakar någon annan kroppsdel.
Att gå med kryckan är lite som att sätta ett jättelitet plåster i ett jättestort sår, som en ärta på en tallrik.

Från det ena till det andra så hann jag med att vara lite pysslig igår när benen ändå inte orkade gå.
Jag stickade en uggla i retrofärger och virkade en mössa till Telma. Hon fick ha den idag men den är inte helt klar än!