Sjukgymnasten.
Jag känner mig dum efter att jag varit hos henne. Hon får väldigt mycket vara som min psykolog mer än sjukgymnast. Jo, vi går igenom små övningar också, men just nu pratar vi mest.
Jag älskar min sjukgymnast, hon förstår, hon är inte dömande, hon förstår hur svårt jag har att acceptera, att förstå att man kan göra saker lagom.
Jag har så lätt för att prata med henne, men det känns som att jag helt fräckt nästan missbrukar hennes tid.
Vi pratar mycket om att ändra beteenden, ändra på invanda mönster, tänka på vad man gör, planera. Det är svårt.
Just nu klamrar jag mig liksom fast vid min sjukgymnast som känns som den fasta punkten mitt i allt med eds och adhd och så fort jag tänker det så blir jag livrädd att hon ska sluta. Jag skulle nästa vilja tvinga henne att skriva på ett kontrakt som säger att hon alltid måste ha ansvar över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar