Maxdos

Jag stod inte ut.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade vad fan jag ska göra med denna höftvärk.
Jag grinade i telefon, vuxet.
Rådgivningstanten lyssnade. Jag ska berätta för dig precis vad du ska göra sa hon. Du ska ta dig in till akuten i stan på en gång. Du ska åka dit och inte ge dig förrän du har fått hjälp med smärtlindring. Du kan inte ha det så här.

Det kändes som att hon lovade att hjälp fanns. Jag trodde nästan på det.
Jag ringde svärmor som bor utanför stan. Sa att jag behövde hjälp med barnen, fick skämmas för att jag lät som ett psykfall som grinade. Så satte jag barnen i bilen och körde. Inte helt lätt men det gick. Ringde min mamma som visade sig vara inne i stan, så hon tog bilen hem till svärföräldrarna och mötte mig där, och körde mig till akuten därifrån efter att vi lämnat mina små.

I timmar fick vi vänta. På en stenhård stol i ett kallt väntrum.
Det var folk som halkat och brutit ben överallt. Jag började inse att jag inte hade så mycket där att göra.
Till sist fick jag komma in till ett undersökningsrum. Jag sa åt mamma att åka hem, jag klarade mig själv när jag väl fått komma in.

En läkare kom, jag berättade, grinade lite, han klämde och bände lite. Sa att de inte kunde undersöka grundproblemet som var för komplicerat, men de kunde se till att jag fick smärtlindring.
Han sa att det verkar som att jag har flera inflammationer runt hela höftpartiet och ville ge voltarensprutor men ångrade sig på grund av mina magproblem.
Alternativen som fanns var tradolan eller citodon. Tradolan har jag provat flera gånger förut. Jag får endast biverkningarna av det så det går inte.
Citodon, jo, det tar jag till natten med effekten uteblir nu för tiden.

Men han ordinerade nu maxdos av citodon, från morgon till kväll, för att försöka bryta smärtcirkeln och därmed få inflammationerna att ge sig.
Han bad om ursäkt för att de inte kunde göra mer men han skulle följa upp mig via mina journaler och se till så att grunden till detta blev ordentligt utrett.

Jag fick en sjuktaxi hem. Barnen får sova kvar hos svärföräldrarna. Jag saknar dem, vill ha dem här nu. Vill vara pigg och stark. Vill inte ha ont. Vill inte behöva ha hjälp. Vill inte grina. Vill inte vara tråkig. Vill inte vara fullproppad av tabletter.

Det skulle inte vara så här.