Reinkarnation?

God morgon och hej bloggen.
Det blir lite glest med inlägg här, det händer inte särskilt mycket just nu.
Jag typ äter soppa, är mamma, virkar och är hemma. Ungefär så.
Idag ska jag i alla fall åka på adhd-grupp, som visst har ändrat sig till en enmansgrupp. Jag är själv där nu, med två handledare.
Mn idag ska vi mest kolla vikt och blodtryck och diskutera dosen på Concertan.
Nu när jag har ätit concerta några månader så kan jag inte tänka mig att familjen har stått ut med mig innan. Det är en skrämmande tanke.

Jag är livrädd för att jag av någon anledning, till exempel magen, skulle bli tvungen att plocka bort Concertan, det skulle vara som att rasera allt, att falla ner i en avgrund.

Ibland tänker jag att det är vår älskade hund Dumper som går igen i mig. Ni som inte hängde med när han levde kan läsa om honom i kategorin Dumper.
Han var adhd-hunden som ingen utom vi förstod, hans hjärta var av guld men inte många hade stått ut med honom.
Han fick så svåra ledproblem som vi och veterinärer inte hittade någon riktig förklaring på och när han gick klonkade det lika illa som det gör om mina höfter.
Till slut fick han somna in. Och han tog med sig en stor del av mitt hjärta.
Och jag fick en stor del av hans?