Om en rosa och glad helg

Måndag och ny vecka igen då. Fortsätter dagar, veckor, månader och år i den här takten är jag gråhårig och trehundrafem år gammal innan jag ens hinner säga hej!

Jag hade lovat min sjukgymnast att vila lite mer för att ryggen ska bli bättre, men det blev nog inte riktigt så, och det sotar jag för nu.
I lördags var vi först på en liten loppis och antikrunda med Telma. Telma tycker om loppisar men ar en något skev bild av loppisar. För. Så här är det om an frågar Telma:
En kyrka är en loppis. Ser hon en kyrka tjoar hon "mamma-mamma! Där är loppisen!" och så klappar hon lyckligt händerna.
En kyrka är också ett slags slott. Och i slott bor det prinsessor. Antagligen Prinsessan Leia från Star Wars. Eller "Prinsessan Blöja som Telma säger.



Och prinsessor har antagligen en prinsesskrona och därför blir Telma till sig när hon ser kyrkans flaggor.



"Mammamammamamamamama!! Titta där är prinsessan Blöjas flagga!! Och loppis! Mamma titta!!"
Vad skönt det måsta vara att vara nästan tre år.

På lördagseftermiddagen skjutsade vi Loke och Telma till svärföräldrarna, de skulle sova där och jag och mannen gå på barnfri grillfest.
Som vanligt hade Telma en bok med sig under armen. "Strindbergar'n". En gammal bok med guldblad har hon med sig vart än hon går nu för tiden.




När småbarnen var lämnade for vi vidare till Gränby Centrum. Jag skulle köpa en varm tröja till kallare sommarkvällar och vi skulle handla lite mat att ta med till kvällen.
Jag gick i två affärer och på ica. Eller gick, nästan kröp fram snarare och mannen frågade på fullaste allvar om han skulle bära mig. Det tar som bara stopp och slut. Det går inte. Benen och ryggen bär inte och tillslut inte armen som ska orka ta stöd mot kryckan heller.
Jag fick tag i en kofta som var så mysig. Och så rosa. Och lite för dyr. Jag hade ångest ett tag, jag klär mig inte ofta i starka färger, men jag tror den blev bra ändå.

Sen blev det stressigt att åka hem och göra sig i ordning och hinna iväg på festen. Jag insåg att det är osmart att vara i min kropp och gå en shoppingrunda strax innan man ska iväg på fest.
Men jag var tydligen glad ändå.



Och rosa. (Bild ärligt stulen från facebook)

Vi kom hem alldeles för sent. Sån kan man också få ångest av. Jag får sovpanik och börjar räkna timmar av missad sömn.

På söndagseftermiddagen hämtade vi hem barnen igen och snipp snapp snut så var helgen slut.
Söndagen var inge rolig, ryggen är så knölig och svälld och gör så ont att jag **förlåtförlåt** var lättirriterad och vresig hela dagen.
Idag är den än värre.
Idag ska jag försöka ta det lugnt och hoppas på att den blir bättre.
Om bara min envisa hosta kunde ge sig. Jag är inte särskilt förkyld men hostar så jag kiknar, och hostan gör så ont i ryggen att det känns som allt i ryggen spricker.

Men det blir väl bättre?