Om plastkoperation och mystiska sår

Oj vilken lång dag det blev.
Jag, maken och Telma åkte in till stan mitt på dan. Vi lunchade och uträttade lite ärenden innan jag hade tid på sjukhuset.

Idag var det plastikkirurgen jag skulle träffa.
Jag fick remiss till ögonmottagningen av min förra husläkare på grund av att mitt vänstra ögonlock och ögonbryn hänger ner. Och när jag är koncentrerad eller trött hänger det så pass mycket över ögat att sikten blir som skymd och det är jobbigt att hålla det öppet ordentligt.
Ögonläkaren jag träffade i våras remitterade mig vidare till plastikkirurgen på grund av min eds, att han inte var säker på att resultatet skulle bli bra om inte en expert gjorde det. Och på plastik går dom in uppe i hårfästet istället för att skära vid ögonbrynet och risken för fula ärr minskar.
Plastikkirurgen jag träffade idag tyckte att det skulle kunna fixas snyggt, med ett litet lyft. Däremot kunde han inte lämna några garantier för hur länge det skulle hålla, förr eller senare kommer det troligen att hänga ner igen, i synnerhet som att min hud är så elastisk.
Men jag vill ge det ett försök, det är inte bara ansträngande, jag känner mig väldigt skev också och tänker noga vilken sida av ansiktet jag vänder mot kameror.
Inom tre månader blir det operation. Tant ska lyfta sig.

Sedan for vi vidare till svärföräldrarna för att hämta Loke och hans kusin som sovit där sen i tisdags.

I tisdags förmiddag klagade Loke på att han hade ont i ett litet sår, bak på låret precis under skinkan. När jag tittade såg det ut som ett litet bromsbett, men det kliade inte.
Imorse såg svärföräldrarna att såret blivit jättestort och Loke som haltade och hade jätteont.
När jag såg det hade det blivit riktigt fult, öppet sår med röda kanter. Säkert sex cm i diameter.
Så jag ringde till akuten i Tierp och de sa åt oss att komma med honom.
Så vi lastade in barnen i bilen, skjutsade hem Lokes kusin och fortsatte till akuten på andra sidan Sverige. Mycket åka.

Väl på akuten blev det en del väntan, ingen dröm med två trötta barn som med gemensamma krafter gjorde allt för att riva både väntrum och undersökningsrum.
Läkaren visste inte vad det kunde vara för konstigt sår, det ser ut som ett stort brännsår. Hon pratade med några andra läkare och kom fram till att Loke skulle få penicillin.
Hon ritade en ring runt såret för att vi lättare skulle se om det ökar eller minskar i storlek.
Blir det större trots penicillin, eller om han får mer ont eller blir hängig måste vi åka direkt till barnakuten. Eller om det inte ser bättre ut om något dygn.
Läskigt, hoppas det blir bättre fort!




Nu är vi äntligen hemma efter lång dag, jag är helt slut.