Hon hade tagit reda på en del och kunde bekräfta vad jag redan visste, att det är Tarlovs cystor.
Hon har pratat med ortopedkollegor, och ingen på ortopeden kan göra något åt cystorna. Det hon visste att man försökt göra med såna här cystor var att tömma dem, men hon visste inte om man fortfarande gjorde det eftersom resultatet inte blir varaktigt eller dåligt och risken för nervskador är stor.
En remiss till neurolog skulle hon skriva, men det kändes som att det mest var för sakens skull och att de i alla fall inte kan göra något. Att cystorna sitter där dom sitter och det finns dåligt med information och erfarenhet av dess i Sverige.
Så mycket mer information har jag inte fått av mina läkare här, det är frusterarnde, jag vill inte ha de där ballongerna i korsryggen.
Fortfarande väntar jag på en utvärdering av en amerikansk neurokirurg som är specialiserad på Tarlovs cystor, och troligtvis ska han kontakta mig på torsdag.
Det känns som ett hopplöst läge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar