Om att skåda Kina genom munnen

God morgon!

Idag vaknar jag upp till en sån där dag då jag bara vill kasta bort hela min kropp. En jävla skitdag. Värkdag.
Igår innan vi gick och lade oss tog jag dessutom bort den där "lilla tussen" med kortison som käkkirurgen påkat ner i visdomshålet i onsdags. Det var ju kanske inte den lilla tussen och nu har jag ett avgrundshål i munnen i vilket man kan se ända till Kina om man lyser med en ficklampa.
Jag hade hoppats på att det skulle läka ihop sig och bli stängt över natten, men nej. Det känns lite olustigt med den där avgrunden.
Törs jag verkligen äta nu? Det får för fasen plats en hel Big Mac där i!
Jag orkar liksom inte med nå mer problem i den regionen nu, i så fall får de nog amputera hela munnen i stället.

Städningen på dagis med feber-Telma gick bra igår i alla fall. Telma hade fått alvedon innan och den hade verkat så hon tyckte att det var spännande att vara med och titta.

När vi kom hem åt vi räkor samtidigt som vi satt och skämdes framför melodifestivalen.

Natten blev orolig, Telma har vaknat till lite då och då och vaknade ganska tidigt i morse. Hon har fortfarande feber, men är uppe och går och leker i alla fall. Hon verkar inte alls ha ont i öronen och är inte förkyld, så jag undrar vad febern beror på!