Trist

I morse hade jag kunnat få sovmorgon eftersom ungarna har sportlov och det inte är några skoltider att passa. Men jag hade tid hos sjukgymnasten klockan åtta så det var bara att ställa klockan i alla fall.
Det känns som det går sådär hos sjukgymnasten. Jag vet inte. Att lära om sig att gå, att stå, att resa på sig, att lyfta, bära, ja allt som man har gjort fel i trettio år, det är inte lätt och jag känner mig löjligt tafflig.
Att operationen av visdomständerna fortfarande smärtar och att jag knappt fått i mig någon mat på en vecka gör inte saken bättre.
Fan, ska det inte bli bättre i munnen snart?
Jag har fortfarande så sjukt ont att jag dör ihjäl mig så fort värktabletten börjar gå ur.

Jag är nog världens tråkigaste människa, mamma, fru och bloggare just nu.