Att visdomskalasa

Hemma igen och helt trött och slut.
Eller vi har varit hemma ett tag men jag försökte få vila en stund på soffan innan jag ens orkade öppna macbooken.

Först var jag ju till tandläkaren och det var inte alls roligt. Visdomshålet var inte bättre, läker för dåligt och är fortfarande infekterat. Och smärtan har ju inte gett med sig sen jag var där i torsdags och fick medicintussen instoppad.
Så idag ville tandläkaren bedöva och gräva runt ordentligt i hålet för att provocera fram en blödning, det ska visst sätta igång och läka bättre då.
Men jag ville inte ha bedövning eftersom vi skulle på släktkalas. Tandläkaren fick gräva ändå. AAAAAAAJ!!!
Så började det blöda och en ny tuss med olika mediciner och smärtstillade påkades ner i hålet igen. Den här gången kände jag faktiskt att jag fått någon form av smärtstillande, men det kändes bara på tungan. Synd, för den hade jag ju inte ont i.
På måndag ska tussen ur och har jag inte ont då så ska allt vara frid och fröjd, annars ska jag ringa tandläkaren igen.
Suck och stön.

Sen stressade vi vidare till svärföräldrarna och kalaset. Hej och hå vad mycket god mat det fanns där. Hej och hå vad det var svårt att äta. Men jag försökte så gott jag kunde. Man får vara noga med att ta värktabletter i rätt tid. Jag håller ju mer eller mindre på att dö ihjäl mig av hunger och har fått magkatarr på kuppen.

Telma fick träffa sin lilla kusin Lana. Telma tycker det är så roligt med andra småbarn. Lana är några månader yngre än Telma och har precis lärt sig att gå.
Och Telma tar varje chans hon får att krama lite, men hon är så försiktig och förstår att Lana ramlar lättare än vad Telma själv gör.

Telma tyckte nog att tårtan var godast.

Nu ska jag tända lite mys och göra lördagsmysigt, sen ska vi äta en lättare middag.