tisdag 27 mars 2012

Hopplöst fall

Hemma från sjukgymnasten.
Just nu känns det mest bara dumt att gå dit. Eller jag känner mig dum. För varje gång jag kommer dit så har det tillkommit minst en grej sen sist. Någon ny kroppsdel har börjat värka eller någon ny led har börjat glida ur sitt rätta läge.
Jag förstår att det blir jobbigt för sjukgymnasten att veta vad hon ska göra med mig.
Vi fokuserar mest på benen, knäna, att jag ska gå och stå utan att översträcka dem bakåt. Men det ena ger det andra och när jag tycker att jag lyckas med det så börjar höfterna att bete sig konstigt i stället, de knakar och hoppar och värker lika illa som axeln nu så att jag har svårt att sova.
Jag var så desperat att jag till och med undrade om hon inte kunde göra akupunktur på mig mot själva smärtan.
Men sjukgymnasten var inte så säker på att det var bra för mig, det kunde funka med mera akuta smärttillstånd, men det kunde bli värre på min konstiga värk som är långvarig. Och min kropp reagerar ju inte som normalt folks kroppar på någonting.
Jag fick tips om att massera en punkt mellan tummen och pekfingret bara för att testa hur min kropp reagerar på det. Det är tydligen en central punkt och om jag får någon positiv effekt av det kan man överväga akupunktur.
Jag visst inte om att man hade någon sådan punkt där, men när jag klämmer där så gör det hysteriskt ont och det är en knöl där.
Jag ska testa att massera där någon vecka och se vad som händer!

Annars är det ju det där med den konstanta värken som tar knäcken på mig. Att inte kunna sova på grund av värken. Jag är upp i två citodon till natten för att kunna sova, men inte ens det hjälper längre.

Tröttsamt. Ja.

Men det är väl bara att lära sig att bita ihop. På onsdag ska husläkaren ringa upp. Han skulle ju försöka fundera ut någon lösning på smärtlindring.



Där bakom står rullstolar och rollatorer som ett hånande hot.
Sjukgymnasten berättade för mig om en bild hon sett på en som hade EDS, som hade skydd och stöd för varenda led på hela kroppen för att stabilisera, fotleder, knän, höfter, rygg och överallt på överkroppen.
Läskigt.
Jag ska vara jätteduktig och göra de hemövningar jag fått, och jag ska inte gnälla över att jag behöver handledsstöd, det hade ju kunnat vara värre liksom.

1 kommentar:

Klara sa...

Vet hur det känns! ALLTID är det nått nytt och när ett ställe sluta värka kommer nästa...Och man blir bara sämre och sämre...Så det gäller att hålla igång och förebygga:)