Sjåpar mig

I fredags när Jag var med Loke på vårdcentralen för att lägga om pricken på han ben så tog ju även jag blodprov.
Loke tyckte att det var mycket intressat att få se på när mamma skulle vara duktig och bli stucken.
Jag skulle ta blodprov i armen. Jag är den som har svimmat av rädsla när jag ska ta prover.
Men jag fick så klart bita ihop. Det går inte an att visa att man är rädd när en femåring tittar på.

Bara för det så gjorde det mycket ondare än vanligt.
-Gör det ont mamma? undrade Loke.
Jag kallsvettades och pressade fram ett nej och ett leende.
-Går det bra mamma? Är du duktig nu?
Jag höll på att dö ihjäl mig lite men höll masken.

Efteråt hade jag helt galet ont i hela armen! Jag kunde inte räta ut armen och var jätteöm! Konstigt. För det är först idag, två dagar senare som jag kan använda armen obehindrat. Jag har aldrig varit med om att få så ont av ett helt vanligt blodprov! Blå brukar jag bli. Men inte ont.

Så här ser armen ut idag, blå både ovanför och under armbågen. Och det var i armvecket jag blev stucken så vitt jag vet!