Om att ha med sig Vildbarnet

Att ha med sig ett Telma-barn till sjukgymnasten är ungefär som att släppa lös en schimpans på Ica Maxi.
Jag ver helsvettig redan innan vi ens fått komma in.
Tur att sjukgymnasten hade bollar, kuddar och ett skelettben som Telma kunde få leka med när det blev min tur!



Det blev inte mycket vettigt gjort hos sjukgymnasten, det var liksom ingen idé. Hon tyckte att det var bättre att låta kroppen vila ett tag eftersom jag är så smärtpåverkad i axeln och även i käken. Jag ska äta en kur antiinflammatoriskt och efter det är det förhoppningsvis lättare att börja med någon form av träning.

Hemma igen har jag hunnit haft besök av grannen. Vi ses inte direkt ofta även om vi bara har en väg mellan våra hus. Därför kändes det himla typiskt att Telma Extra Allt var på sitt allra jävligaste humör och övertrött. Hon levde rövare, härjade och skrek så jag lär väl aldrig mer få fikasällskap av grannen!

Nu ska jag försöka få ordning lite på stöket, sedan får jag besök igen av Mia!