Telma känner sig som hemma på vårdcentralen vid det här laget och har just inget behov alls av att hålla sig till oss.
Drar iväg åt ena hållet, storasyster springer efter...
Vänder och testar nästa korridor. Storasyster snabbar sig...
Spring-spring-spring! Men Telma är redan på väg åt ett nytt håll.
Vrooooom!
Ja, idag var hon ganska lugn ändå mot vad hon brukar vara ;)
Hos sjukgymnasten fick jag akupunktur i korsryggen igen. Det är så drygt, vi hinner liksom bara med att plåstra om akuta krämpor, varje gång är det något nytt, jag måste vara en mardrömspatient.
Idag blev jag uppmjukad och bättre i korsryggen, men jag gick därifrån med en ny låsning i bröstryggen.
JAG BLIR SÅ LESS!
Men skit i det nu, nu ska ungar skjutsas fram och tillbaka till discon och vi ska försöka klämma in ett slags fredagsmys.
- Posted using BlogPress from my iPad
2 kommentarer:
Ja men det där var ju klockrent,kunde ha skrivit det själv...att hos sjukgymnasten bara "släcka eldar" och veckan efter har man samma problem + ett par nya och så får man igen ta det som är värst för dagen, och inget blir någonsin bra...verkligen mardrömspatient...jag har dock turen att min sjukgymnast är gift med en EDS patient...
@Bodil, Ja, släcka eldar är ett bra uttryck för det man gör! Det där egentliga träningen man ska börja med kommer liksom aldrig igång för att det kommer nytt emellan hela tiden!
Skicka en kommentar