Det var inte direkt sjukhuskänsla på det dör Rudbeckslaboratoriet som jag var på. Mer som ett slags forskningshus.
Jag hade tur som hade en vän med mig som passade barnen i cafeterian åt mig medan jag träffade doktorn.
Det blev en liten genomgång av de problem jag haft med kroppen under mina trettiotvå år och sedan en snabb undersökning.
Läkaren sa att han blev säker på vad som var fel på mig nästan på en gång.
Jag uppfyller fortfarande alla kriterier för Ehlers Danlos Syndrom. Jag var ett solklart fall.
Jag har nu alltså fått en diagnos skriven i min journal utav en slags genetikexpert.
Jag har EDS typ 3, den överrörliga varianten.
Det känns himla skönt att det inte var den farliga typen som man knall och fall kan dö av måste jag säga.
Det känns också avigt nog som en lättnad att ha fått en diagnos. Det är ju inget man egentligen önskar sig, men när all värk och allt annat redan finns där så känns det skönt att få bekräftat att det finns på riktigt. Det är inte jag som är dum i huvudet.
Det är ett medfött genetiskt fel som jag inte kan rå för.
Nu gäller det bara att försöka gå vidare och få någon vettig hjälp med värken, något smärtlindrande som fungerar lite i alla fall!
- Posted using BlogPress from my iPad
2 kommentarer:
Vad skönt att det gick bra! Och att du nu äntligen har fått en diagnos! =)
Har gått och tänkt på dig här hemma idag och hållit tummen för att allt skulle gå bra. Fortsätter att hålla den för att du ska få någon hjälp mot värken nu också.
Stor varm kram
Skönt att du fått en diagnos och dessutom den "goda"!! Hoppas du kan få lindring med bahandling,,
Krya på er,, inte kul när dom små blir sjuka,, så hjälplösa,, har samma grej här nu. Trevlig kväll!
Skicka en kommentar