Det är så himla upplyftande att gå dit. Inte för att sjukgymnasten inte är världens trevligaste och snällaste sjukgymnast man kan tänka sig, utan för att jag blir så medveten om mina svagheter.
En och en halv vecka har gått sedan hon lade ryggkotan på plats. Det höll i ungefär tre timmar.
Sedan har det bara blivit värre. Det gör satans ont, jag får konstig känsel längs ena sidan på ryggraden och över svanken, det gör ont när jag andas, axeln är än värre. Foglossningen ska vi inte tala om.
Jag orkar inte.
Och ingen träning vi gör verkar funka.
Jag har tappat orimligt mycket muskelmassa och styrka på ett år.
Sjukgymnasten vill att det ska tas prover på mig igen, hon funderar på om jag kanske har någon mer sjukdom som påverkar kroppen, nåt fel med sköldkörteln eller nåt reumatiskt.
Man kanske skulle hoppas på att jag har något mer som går att bota med lite medicin?
Hon skulle också skriva in i journalen att jag måste få någon smärtlindring för att ens ha chans att bli bättre eftersom kroppen i nuläget aldrig får vila från smärta. Kanske min läkare blir mer intresserad av att komma på något då.
Sen var det där med stöd för lederna. Måste använda handledsstöden så mycket det går för att spara på handlederna och jag måste få en ryggkorsett fortast möjligt.
På onsdag ska jag till ortopeden för att prata om sånt.
Jaha ja, så ser det ut. Annars är det bra och vädret är fint och katten spinner och så.
Hej och hå.
1 kommentar:
Ja tappar man muskelmassa bör man kolla upp det så det inte är problem med ämnesomsättningen mm. Många med EDS har problem med magen och de tappar i vikt snabbt. Kanske din läkare lyssnar bättre på dig när sjukgymnasten har skickat dit dig. Det brukar hjälpa :) Kram på dig.
Skicka en kommentar