Och blabla-bla

Det är ganska värdelöst att inte ha någon tv på kvällen. Jag tycker oftast att jag aldrig ser på tv, bara enstaka program nån dag i veckan. Och så är det, däremot lyssnar jag på tv:n!
Och det sällskapet saknar jag.
Jag lyssnar på tv:n medan jag sitter med iPaden, eller stickar eller pysslar med något annat.

Men nu blev det sängen tidigt ikväll igen med barnen. Och Hem till byn på dvd.

Jag är så trött i kroppen. Den där låsningen i ryggen har som låst hela revbenen, det gör himla ont att andas och det blir jobbigt både fysiskt och psykiskt.
Om allt det här har förvärrats så mycket på ett år, hur ser det då ut om ytterligare ett år?
Jag får lite panik när även fotlederna börjar säga ifrån som handlederna. Räcker det inte nu?
Varför kan man inte bara strama upp allt som glappar? Som axlarna, som glappar så mycket att man ser det genom huden med blotta ögat.

Jag hoppas verkligen att mina barn slipper de här problemen när de blir äldre.

Och från det ena till det andra, en fin Bob på sin favoritplats <3