tisdag 16 oktober 2012

Om bloggen och sötaste stövlarna

Föregående inlägg där jag ber er svara på en enkät ligger klistrad och kommer att ligga överst ett tag så att så mnga som möjligt ser det och förhoppningsvis svarar.
Inte för att någon läsare är mer eller mindre värd med eller utan problem, jag vill bara få en överblick.
Jag känner mig lite låst.

För två år sedan mådde jag i jämförelse väldigt bra, jag gjorde massor av saker, jag for och flängde och det hände mer i mitt liv.
Nu handlar det mest om att försöka orka igenom dagen, det är läkarbesök och remisser hit och dit och mycket tankar kring min sjukdom.
Jag har inte lika mycket roliga händelser att berätta om för er och känner mig så osäker på vad jag kan skriva i bloggen.
Jag är ju fortfarande samma Mumari men med ett mer begränsat liv. För begränsad känner jag mig. Jag väljer ofta bort roliga saker som att åka och titta i affärer eller åka på utflykter för mina ben bär mig inte som jag vill.

Det kanske inte är så himla roligt att lägga fokus och ord på ett syndrom som jag måste leva med, men annars vore bloggen ganska tom.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än åkt till skolan för att hämta Loke och sen in en snabbis på affären.
Jag tror inte vi mötte en endaste människa som inte kunde låta bli att tala om hur söta stövlar Telma hade på sig!
För dom är verkligen bland de sötaste jag har sett på ett par barnafötter!



Nu ska det lagas mat, panerad fisk så vi blir lite smarta i det här huset också!

3 kommentarer:

Gunilla sa...

Telmas stövlar är otroligt söta, förstår att hon får komplimanger för dom.
Ja Mumari, det är inte roligt att ha en ständig värk och inte att ha ork att göra det man skulle vilja. Själv har jag ME/CFS som faktiskt är närbesläktad med EDS, så jag förstår hur du mår och att varje dag är en kamp.
Båda våra sjukdomar är kroniska , bara det kan få en att tappa gnistan.
Jag har försökt att acceptera att det är som det är, men det är svårt, för man vill ju så mycket, och att inte klara av det som man vill är inte kul.
Man kan lätt få mörka tankar, men acceptans är svårt.
Jag gillar i alla fall din blogg , du är grym.
Kram på dig
,

Eva H i Metbäcken sa...

Näbbstövlar är jag uppväxt med, liksom sameskor i renskinn. Blir så när man är norrlänning... *ler*

Var bara noga med att fetta in näbbstövlarna så att de tål väta o kyla bättre! Torra näbbisar suger vatten annars.
Kram

Etta sa...

Ja, de var verkligen jättesöta :-) Ska kika på enkäten.
Kram