En dag med en krycka.
När jag fick kryckan i fredags tänkte jag mig nog mest den som ett tillval, ett alternativ om jag inte VILLE gå och halta.
Idag blev den ett måste för att ens ta mig fram. Jag fattar inte riktigt vad som hände inne i ljumsken i morse, nu kan jag gå max två-tre steg väldigt försiktigt utan krycka innan benet tappar all kraft på grund av smärtan.
Det var inte så här jag hade tänkt det.
Men det har ju gått bra att ta sig framåt tack vare kryckan.
Jag har kunnat plocka ur diskmaskin med kryckan som stöd.
Jag har kunnat dammsuga med kryckan som stöd.
Jag har till och med kunnat hämta en kasse ved och burit in den på ryggen med kryckan som stöd (men det var nästan en nära-döden-upplevelse).
Så det går.
Men handleden är inte direkt van att ta så mycket av kroppens tyngd så det känns rejält i den. Jag hoppas den vänjer sig och blir starkare och inte kollapsar.
Nu ska vi äntligen titta på reprisen av juldagens Så mycket bättre, eftersom vår tv tydligen fungerar!
2 kommentarer:
Hörru, det där med vedhämtningen tycker jag du måste sluta med. Det kan inte vara bra för din arma kropp. Låt mannen ta in på kvällen!
@Görel, ja, jag kanske ska ta det lugnt med det, men jag var tvungen att testa och se om det gick. Så jag vet liksom
Skicka en kommentar