Ja, i morse var jag till läkaren som har hand om min adhd-utredning.
Han hade gått igenom alla tretusen frågor och undersökningar och tester som gjorts på mig samt pratat igenom lite fler saker.
Och kommit fram till att jag troligast har adhd eller något adhd-liknande tillstånd. Att jag antagligen kommer att bli hjälpt av adhd-medicinering.
Så.
I morgon ska jag börja äta Concerta och sedan ska jag tillbaka igen om två veckor för att utvärdera dosen.
Lite konstigt känns det. Fast bra. Om jag får någon hjälp av medicinen. Jag hoppas det.
Nu ska jag ringa och berätta det för min husläkare så att hon kan börja fundera på om det finns någon smärtlindring som går att kombinera med concerta.
Så är det med det. Jag är ju fortfarande jag, som kanske kan få må lite bättre inombords nu?
5 kommentarer:
Det kanske låter hemskt. Men jag har ju följt din blogg väldigt länge och jag har haft mina misstankar om just det här. Men har inte kännt att det vore rätt att föra mina aningar vidare. Som du kanske vet har jag själv en ADHD-diagnos och asperger syndrom. Så egentligen skulle jag vilja gratulera dig. Min diagnos gav mig ett helt nytt liv och medicineringen med concerta gjorde det ännu bättre. Det är inte alltid adhd:n, medicineringen eller att att själv acceptera sitt funktionshinder som är det svåraste. Ofta kan det vara omgivningens reaktioner och förutfattade åsikter som blir mest slitsamma att hantera när man precis fått en diagnos.
Behöver du ett bollplank så får du gärna höra av dig oavsett vad det gäller .
@FrkF-Nike Ask Förster, det låter inte alls hemskt. Du är inte den första som har haft misstankar om det ^^
Jag har nog lite svårt att smälta att jag har adhd, och jag vet inte om det nu blev satt på papper som diagnos än, men jag ser det absolut som något positivt, en start att kunna må bättre både psykiskt och fysiskt.
Jag känner också att det kan bli svårt med omgivningen. Ingen vet ju hur jag känner mig inombords för jag döljer det ganska väl. Samtidigt som kvällspressen sprider skräckpropaganda om överdiagnosticering och att medicinen är det samma som knark så är ju förutsättningarna för att omgivningen ska vilja förstå inte de bästa.
Jag ska ha ditt bollplank i minne! Kramen
Diagnos eller inte diagnos... Ni kommer alltid att vara dom ni är fast lite mer samlade och lugna inombords. Kram till er båda och lycka till :) <3
hej...halkade in här när jag googlade på "who killed bambi" och blev lite nyfiken på din blogg :-) när jag var i Berlin för sex år sedan köpte jag mig en urcool väska med det trycket..
Den är i jättefint skick för jag har varit rädd om den, nu funderar jag på att sälja....intresserad?
Bästa hälsningar/caja
En diagnos kanske gör att man kommer underfund med sig själv på ett nytt sätt!?
Har du testat Efalex på Naturapoteket?
Min syrra började med det när hon var 7 år och det gav större koncentrationsförmåga och hon blev heller inte lika arg. Bara sur istället. Men hellre en skitsur syrra istället för en skogstokig lilte syrra:) Och ja, hon har diagnosen ADHD.
Skicka en kommentar