Jävla dag.
Jag har fortfarande inte tinat upp i kroppen sen morgonens trevliga uppvaknande till elva grader i huset. Nu börjar det närma sig tjugo grader men jag är stelfrusen ändå.
Och värkdag. Så inihelvete.
Jag orkar ingenting för det gnager i alla leder så jag blir tokig. Jag sitter i soffan under en filt och tittar på alla måsten, på dammråttorna, på leksakerna över hela vardagsrumsgolvet, hör tvättkorgen som väller över av ren tvätt ilsket knacka på dörren inifrån toan; "Vik mig!!".
Men jag förmår mig inte.
Här om kvällen kom jag till insikt. Jag började störtböla.
DET VAR JU DET HÄR SOM VAR MENINGEN! DET VAR DET HÄR DOM VILLE!
Att jag skulle kunna rätta mig efter kroppen. Inte köra över, inte plåga, inte skapa en adrenalinrusch i huvudet för att kunna förtränga värken. Att jag skulle inse att jag måste be om hjälp, kunna vänta på hjälpen, att jag inte måste göra allt själv för att jag tycker att det måste ske på en gång.
Fan vad tråkigt.
1 kommentar:
Usch vad kallt. Som bortskämd stadsråtta har jag 23 grader inne och fryser när det är 19 grader. Det är ju så man skäms.
Oroa dig inte för att saker och ting blir liggandes 1-2 dagar för det gör ingenting. Jag har det ofta så tyvärr sen jag blev sämre i ryggen. Din hälsa är viktigare. Kram!
Skicka en kommentar