Andra höftleden, den friskaste hugger så det snurrar i skallen för varje steg. Måste försöka använda kryckan.
För idag ska jag ta mig in till stan med Telma.
Vi ska på träff. Med likasinnade.
Vi ska träffa andra som har ehlers danlos syndrom och jag tycker att det känns jätteläskigt.
Men roligt.
Läskigt på grund av att jag nog är att betrakta som lindrigt drabbad än så länge, jag kommer antagligen att träffa människor som är mycket värre än mig och jag vill på ett sätt förtränga att det ens kan bli värre.
Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att virka färdigt handledsvärmare som jag pysslat med. Det är faktiskt helt otroligt. Jag gjorde en. Sedan en exakt likadan direkt efter.
Fantastiskt!
Och de blev mycket sköna!
Mönstret är hitte på vartefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar