Idag är en dag då jag borde ha gjort en massa saker.
Jag behöver städa, skura toaletten och fixa och dona.
Imorgon får vi besök och dottern ska firas lite.
Men jag är helt ur fas. Jag har knappt sovit en blund inatt för värktabletterna hade ingen effekt. Jag vill bara skjuta upp allt, livet, i några år.
Hade jag inte vetat att jag har en sjukdom hade jag fan åkt till akuten. Jag pallar inte med värken, värst i höfterna, axeln och händerna. Och mjölksyran som gör armar och ben helt utmattade och lealösa.
Jag har inte orkat gjort någonting idag. Det är deprimerande, ångestframkallande, jag vill inte dela ut allt som ska göras till andra, jag vill själv.
Jag tog nyss en varm dusch och jag känner mig lite bättre, så jag ska passa på att börja med middagen. Ellen ska ha sin bästis här ikväll så jag ska försöka ordna lite mysigt för dem.
Och förlåt för att min blogg inte är särskilt roande, det är kämpigt just nu. Att räcka till.
Jag har så dåligt samvete för att jag är så osocial, jag orkar inte umgås med mina vänner och jag saknar det.
2 kommentarer:
Huga... lider med dig =( då jag vet precis hur det är med denna värk o allt runt omkring. Men det enda råd jag kan ge är att ta en timma, eller en minut, i taget när det är som värst ont.
Du gör det du kan o orkar, sedan får du vare sig du vill eller inte faktiskt börja be om hjälp. Det tar emot - jag vet!!! Men om du inte ska gå under själv så måste du börja göra det, be om hjälp alltså. Det blir absolut inte bättre för att du går och försöker streta emot smärtan o förnekar att det är så ont som det är.
Med våra smärtdiagnoser så blir inte livet lika enkelt som det var innan vi blev sjuka - så är det bara!
Stor varm styrkekram ♥
Du ska veta att det är många som tänker på dig där ute. Du är en tuff kämpe och en fin mamma. Känn ingen oro för din blogg om vad du skriver. Det enda som jag upplever som jobbigt är att man inte kan hjälpa dig så jag får försöka pusha på dig här på bloggen istället. Kram!
Skicka en kommentar