Förekomma

Telmas lycka idag var att få följa med till storesyskonens skola på eftermiddagen.








Vi hade tid hos skolläkaren med Loke.
Lokes fötter skulle kollas för han snedbelastar dem och viker in fotlederna så att alla skor slits snett.
Jag tänkte att det kanske bara var jag som inbillat mig, men skolläkaren tyckte att han gick så pass snett att han borde ha inlägg i skorna för att räta ut dem. Också för att Loke var väldigt glappig i fotlederna.
Och det ledde till en vidare kroppslig undersökning.
Loke är ju väldigt överrörlig, men han har absolut inga problem utav det förutom vinkeln på fötterna.
Loke testades med Beightonskalan och lite andra koller.
Skolläkaren fann så många tydliga symptom att han ville skriva in Ehlers Danlos syndrom som diagnos.
Det spelar ingen roll för Loke nu, och förhoppningsvis inte senare heller, men han tyckte att det var viktigt att det stod med i journalen för eventuella ledproblem i framtiden och för att vissa saker är direkt olämpligt även om Loke idag inte har några ledproblem. Tex kontaktsporter och stretching bör undvikas.
Remiss till barnortoped för skoinlägg, jag hoppas att det bekostas av landstinget i alla fall när det gäller barn även om jag nekats det.
Kan rätt ställning i fötterna förebygga eventuella andra ledproblem som kan komma utav snedbelastning så är det klart att han ska ha det.
Lite konstigt känns det, jag hade för det första inte räknat med att läkaren skulle vara så väl insatt i EDS, och för det andra inte riktigt trott att Loke skulle ha så solklara men ändå problemfria symptom.
Jag hoppas av hela mitt mammahjärta att Loke aldrig får några problem utav det, att det stämmer som jag har hört att pojkar oftast klarar sig bättre på grund av att de har en annan muskelmassa och andra hormoner. Att de kan ha sjukdomen utan att den egentligen märks.

Jag är tämligen övertygad om att även Telma har det, hon är så glapp i fotleder och handleder att det sprakar och knakar bara man håller henne i handen och när man lyfter upp henne knakar det i både revben och axlar.

Så jag tror ändå på att förekomma och förebygga, med risk för att vara en hönsmamma.
Men jag är övertygad om att mina problem inte hade varit så här stora om jag hade fått veta min diagnos i tid och fått rätt hjälp till att förebygga.