Hej kroppen, jag tänkte ta semester från dig några veckor

Måndag, ny vecka, bättre vecka?

I lördags var vi på 60-årskalas eftersom pappa fyllde år, mycket trevligt, god mat och otroligt roligt att träffa släktingar jag aldrig träffar annars!
Vi var hemma inte allt för sent, och det var faktiskt skönt.

På söndagen startade jag dagen med ledvärk som gjorde mig galen, och under förmiddagen fick jag mer och mer ont i magen och en sugande hungerkänsla. Vi skyndade att fixa i ordning en tidig lunch, jag trodde det skulle bota magontet. Men kramperna i magen bara tilltog och jag fick trycka ner maten.
Sedan gick jag och lade mig i sängen, kunde inte stå på benen och ryggen strålvärkte samtidigt.
Kramperna i magen blev bara värre och värre och tillslut låg jag och rullade runt på golvet och kallsvettades och grinade.
Magen var så öm på utsidan att jag inte ens kunde snudda vid den. Uppe i magen på vänster sida.
När det inte blivit bättre till eftermiddagen åkte jag tillslut till akuten på akademiska.
Då kunde jag inte ens sitta upp och fick sjuktaxi in. Jag skäms, jag satt och grinade i taxin på grund av magsmärtorna.
Jag fick en säng på ett rum på en gång och prover togs.
Sen fick jag vänta i många timmar.
Eftersom doktorn dröjde så fick jag efter ett par timmar smärtlindring i blodet, något slags morfin och de dämpade kramperna.






Efter fem timmar fick jag prata med en doktor, han klämde lite på magen. Pratade ganska diffust om vad det kunde vara för fel, han pratade om njuren, det kanske kunde vara lätt njursten eftersom jag har molande värk i njuren, och att jag hade smärtkänsliga tarmar eller nåt.
Jag blev utskriven med starka tabletter som jag ska ta om anfallet kommer tillbaka. Hjälper inte det skulle jag komma tillbaka men då skulle de behålla mig och lägga in mig.
Det vill jag inte.
Kommer smärtorna tillbaka och de går att få bort med tabletterna måste jag ändå ta reda på orsaken via vc.
Jag har ju haft såna här anfall många gånger, men aldrig så här extremt.

Därför ringde jag till vc imorse för att beställa läkartid. Jag vill hellre förekomma anfallen och kanske få veta vad det beror på innan det blir akut igen för jag vägrar bli inlagd!
När jag ringde vc fick jag veta att min husläkare blivit sjukskriven en längre tid. Fan! Den enda läkare som orkade engagera sig i jobbiga mig!
Jag pratade ganska länge med vc-sköterskan i telefon om hur vi skulle göra, hon kollade mina provsvar och sa att jag hade lite för låga kaliumvärden, det hade något med saltbalansen att göra.
Jag fick en tid på måndag hos en annan läkare, så kanske det blir någon remiss för gastroskopi. Jag vill verkligen inte, orkar inte, det räcker med defekter i kroppen nu.
Jag skäms och känner mig så jobbig när jag kommer till sjukvårdens olika instanser med nya fel här och där.

Idag känns magen ganska okej igen, lite molvärk i sidan och sen det vanliga i resten av kroppen bara.
Mest är jag trött. Less.
Min att-ta-tag-i-lista är allt för lång;

Boka tid hos ortopedtekniska för fötterna som kollapsat.
Få nervrotscystorna i ryggen undersökta.
Kolla upp matmagen.
Kolla upp värken i njuren och varför jag kissar lite blod då och då.
Specialistremiss för höfterna?
Prova ut rullstol.
Sjukgymnastik.

Sen var det tvätten, disken, hunden, katten, barnen, sommarlovet, handla, livet, med mera, med mera.