Jag trodde aldrig att jag skulle sitta så här.

Måndag, idag var det dags för besök på hjälpmedelscentralen för utprovning av rullstol.
Mycket blandade känslor.
Jag vill inte behöva hjälpmedel, men jag vill heller inte behöva fortsätta säga nej till alla utflykter som innebär längre gångsträckor.

Jag hade Sandra med mig, jag kände att jag behövde en vän med mig som lite stöd.
Det gick faktiskt jättebra och kändes inte så jobbigt som jag föreställt mig när vi väl var där.
Jag fick prova två modeller av lättviktsrullstolar, både ute och inne.
Åkrädd som jag är blev jag lite förskräckt när det rullade iväg så lätt!
Den första jag provade var svårast att köra själv, ganska tungt gick det och jag fick väldigt ont i axlarna på en gång.
Den andra kändes lättare på en gång. Så den ska beställas till mig. Om jag förstod rätt så är det typ världens lättaste rullstol och den väger ca åtta kilo bara.
Det kommer dock att dröja till slutet av augusti minst, innan jag kommer att få den.





När vi var färdiga åkte vi och lunchade på Mc Donalds med våra småtjejer.





Vi åkte Sandras bil så hon körde, jag är mycket tacksam över det eftersom min rygg värker så jag inte orkar hålla mig upprätt utan värktabletter.
Och vi fick också värdefull kompissnacktid i bilen!

Väl hemma igen var jag både supertrött och samtidigt rastlös. Så jag letade fram en burk med svart sprayfärg och började spraylacka ena rottingstolen från utemöbelsgruppen.
Jag tror faktiskt att det kan bli riktigt bra!





Men det är helt galet, man kan inte riktigt tänka sig att det ska vara jobbigt att spraymåla, men mitt pekfinger är fortfarande svullet och i princip obrukbart!
Och jag har fortfarande inte lackat färdigt stolen och har en till och en soffa att spraya!
Men jag måste köpa mer färg först.

Nu är det tidig sängdags, hoppas på piggare kropp imorgon!