Jag kan inte ta det lugnt. Går inte. Så när jag virkat färdigt på förmiddagen satte jag mig i Lokes rum och sorterade leksaker och lego. Som vanligt såg man inte ens golvet i hans rum för alla saker.
När jag var färdig med det målade jag om en lite träsoffa som jag tog hem från svärföräldrarna förut för de tänkte slänga den annars.
Den var liksom guldgullaserad och har fyllt sin funktion i Lokes lekrum, slukar många leksaker under sofflocket.
Jag målade den vit med lite färgslattar som blivit över efter andra projekt. Sofflocket klädde jag med en pläd.
Sen var klockan helt plötsligt jättemycket och jag fick kasta mig i bilen och åka till sjukgymnasten.
Snopen blev jag när jag stressad anmälde mig i kassan och dom sa att hon inte var där idag. Jag hade visst tagit fel på dag och skulle vara där imorgon samma tid.
Det var bara att åka hem igen.
Dessvärre hade adrenalinruschen lagt sig och eds-kroppen tagit över när jag kom hem, så det var så lagom lätt och roligt att slutföra det jag påbörjat i lekrummet.
Jag orkade inte färdigt helt. Men nu har Loke och Telma en liten myshörna vid den lilla soffan, och jag har kopplat in en liten tv med playstation och dvd, så kanske jag får titta på vår tv i vardagsrummet ibland!
Mitt knä har känts nästan helt okej under dagen, men nu på kvällen börjar det värka ordentligt igen, djupt inne i knäet. Konstigt att jag alltid tror att det som kan rasa på mig redan har rasat, att det inte kan bli så mycket mer. Att jag aldrig lär mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar