Måndag

Måndag, ny vecka.
I helgen har farit runt lite. I lördags åkte vi till Sala. Jag köpte skor till Alfred som han skulle ha till idrotten i skolan.
Jag tycker jag gör det jämt, pojkars fötter växer visst i tid och otid. Jag fick använda mitt goda omdöme eftersom han själv inte var med, och det visade sig att mitt omdöme kanske inte var så bra. Hans fötter hade helt klart förväntat sig att åtminstone få hoppa i ett par Nike-skor.
Hemska mamma som inte köpte märkesskor. Det är inte lätt att vara mamma.
Jag köpte även skor till mig själv. Begagnade.
Jag hittade ett par i en köp och säljgrupp som jag är med i. Det är inte riktigt min grej att köpa begagnade skor och hämta dem personligen, det känns lite konstigt, jag brukar föredra tradera där man inte träffas som köpare och säljare.
Men av någon anledning så gjorde jag så här nu och träffade en säljare som på något sätt berörde starkt. Hon hade också problem med kroppen och vi pratade ganska länge, vi hade ganska lika liv. Och sen kunde jag inte sluta tänka på det mötet, skorna fick som en biroll i det hela bara.

Igår åkte vi till Jula en sväng för mannen behövde lite saker. Jag hade bara kryckan med mig och en väldigt ilsken Telma, så det gick så där.




När vi var klara åkte vi hem till svärföräldrarna och fikade och hängde en stund.
Svärmor fick en sjal av mig, virkad i Drops Lace.










V
Hemma igen rotade jag fram min gamla laptop. Jag har ett visst behov av en dator, i över ett år har jag bara haft iPad. Det har funkat bra, men inte tillräckligt om man vill lagra och redigera foton. Därför har jag knappt använt annan kamera än den i telefonen.

Min gamla laptop sade upp sig helt för ett tag sedan. Så nu bestämde jag mig för att blåsa hårddisken helt.
Det tog sin lilla tid och jag kände mig som en förrädare när jag sitter och knappar på en PC.
Käre gode gud, ge mig en mac istället!!





Microsoft känns ganska fel, men kan jag få denna dator att funka så kanske jag slipper köpa en ny. Den ska bara hämta trehundrafyrtiåtta nödvändiga uppdateringar först.

I eftermiddag ska jag magnetröntgas.
Jag är galet nervös. Sist när jag röntgade höfterna var jag en milimeter från att få panik när jag kördes in i tunnan. Jag stannade med kroppen i tunnan och bara ögonen och uppåt utanför. Hade de kört in mig längre hade jag fått totalpanik.
Idag misstänker jag att jag kan behöva köras in längre, och att det kan ta längre tid, eftersom det är ryggen som ska röntgas.
Jag ska ha min svägerska med mig, så jag har lite stöd i alla fall!