Tisdag

Jag kom hem igår på kvällen och var så slut att jag låg på soffan helt slött tills det var dags att gå och lägga sig.

Min snälla svägerska skulle följa med mig till magnetröntgen, och jag skulle vara hos henne klockan tre för att vi skulle hinna i tid.
Eftersom jag var så tacksam över att hon ställde upp och körde och hjälpte till med barnen så bestämde jag att jag skulle virka en tack-för-hjälpen-sjal åt henne.
Så min anledning till att jag knappt kom iväg i tid och var hysteriskt stressad var att jag virkat frenetiskt hela dagen för att hinna göra sjalen färdig.
Så här blev den:



Mobilkameran gör den inte riktigt rättvis.

Vi kom i alla fall iväg till sjukhuset och magnetröntgen gick bra och snabbare än jag trodde.
Hur man kan få så sjukt mycket värk av att ligga på en brits i en tunnel är ett mysterium, men jag var kräkfärdig av smärta på kvällen sen jag kommit hem.
Eller så berodde det på att Telma var extrembråkig hela dagen igår och det blev mycket onödigt bära.

Idag känns det lite bättre.
Jag har haft finbesök av Sandra och Mimmi och fått en trevlig pratstund.







Sen kanske två starka nästan-treårings-viljor inte alltid håller sams, men sånt är livet ;)




Nu ska jag och Telma luncha, gourmet som jag är så blir det sparrissoppa för min del, och magen blir glad.